Vintersvält och örtdöden.
Högsommarhettan dallrar och syrsorna kvillrar längs vägrenen där vi kommer cyklandes, jag och min hund. Det är lätt att vaggas in i trygghet med värmen som omger oss nu under sommaren. Men vi vet att det kommer en kall vinter och sämre tider. Vi vet att vi behöver samla föda nu, medan naturen erbjuder en uppsjö råvaror i sitt enorma skafferi.
Vi har cyklat ett par kilometer när vi hittar kvällens första fynd. Ett helt parti svinmålla, bara att ta för sig. Alldeles gratis! När höststormarna rasar utanför dörren ska jag sitta och sörpla varm mållesoppa och tänka på de svältande stackarna som låg på stranden och latade sig medan jag provianterade.
Hinken skramlar på styrstången och plastkassen som jag just fyllt med ett par kilo svinmålla studsar mot ekrarna när vi tar oss längs östra stranden. Jag ser med besvikelse att älggräset blommat ut. Jag var för sent ute! Sådana saker får inte hända, det kan vara frågan om liv eller död när man sitter där på svältgränsen i vinter. Nåja, rölleka och kirskål finns det gott om. Rallarrosens blad går att plocka ännu och blåbärshinken blir fylld innan vi beger oss hemåt.
Väl hemma uppdagades ett fatalt misstag. Ett misstag som hade kunnat bli slutet på denna solskenshistoria om Örtfröken och hennes trofasta labrador. Det visade sig att jag förväxlat kirskålen med den dödligt giftiga sprängörten! När skräcken och paniken lagt sig, hivade jag illa kvickt ut den lömska dubbelgångaren och tackade den virtuella floran som räddat mig från att dö örtdöden.
