Tack, broder!
Jag är blödig när det gäller djur och död, men när det kommer till jakt på vilt har jag ändrat uppfattning. Jag skulle fortfarande inte vilja fälla ett djur själv och tidigare har jag vägrat att befatta mig med sysslor som slakt och styckning. Men för att inte uppfattas som århundradets hycklare, då jag gärna äter en god rådjursstek, kavlade jag upp ärmarna då det var dags för styckning i fredags. Rådjuret som vi tog vara på hade haft ett gott liv. Han hade sprungit fritt i skogen och ätit sånt som rådjur äter (inklusive Johans jordgubbsplantor) och han dog på fläcken av ett skott utan att lida. Likt avatarerna viskade jag i hemlighet några ord av tacksamhet till den fina bocken som låg så naken på vårt köksbord: "Jag ser dig broder och jag tackar dig."
Med mina nya insikter har jag har börjat rata köttpaketen i affären. Jag våndas över att köpa kycklinglår och rynkar på näsan åt frusna oxfiléer och inplastade kotletter med vätskeuppsugningssvampar. Den odlade laxen får ligga kvar i frysdisken och jag njuter istället av att få äta gösen som plaskat runt i vattnen kring Eckerö. Jag är tacksam över att ha möjligheten att äta goda proteiner med gott samvete.
Vi slängde benen i en stor gryta tillsammans med massa goda rotfrukter och örter. Sen fick grytan stå och puttra i "uteköket". Efter sex timmars hopkok och två timmars reducering fick vi en fin buljong utan glutamat, socker och E-ämnen.
De mindre bitarna malde vi till färs. Det smakade utsökt med Biff á la Lindström till middag!
