Valpsjuk
Här är Lunisen.
Åtta veckor och väldigt liten på jorden har hon just anlänt till sitt nya hem.
Den där dagen var känslomässigt tudelad för mig. Glädjen över att hon äntligen var vår på riktigt blandades med att jag tyckte så otroligt synd om henne där hon satt som en liten flugskit på den stora gräsmattan och tittade sig omkring med ängslig blick.
Vad rörde sig i hennes lilla valphjärna just då? Hon undrade säkert vad hon gjorde på det där nya stället med obekanta dofter. Hon kanske funderade på var hennes syskon var och förmodligen längtade hon efter mamma Sess. Det energiska knippet med långa öron och plymsvans som sprang omkring och luktade på henne verkade först lite skrämmande, men det tog inte lång tid innan Luna fann trygghet i sina nya människor och började terrorisera sin "storebror" med att hänga honom i de där lurviga öronen.
Nemo åkte ända från Vasa i en kattbur för att komma och bo hos oss. Han fick redan som spädhund lära sig att komma med överallt. Här har han just åkt båt till Kobba Klintar för första gången. Då var det lite läskigt. Numera är han Kapten Nemo för hela slanten och trivs bra på sjön. Och I skogen. Eller på soffkanten. I bilen. Ja, han är nöjd var än han befinner sig så länge han får vara med sin älskade husse.
Nemo och Luna är våra bebisar och jag måste säga att jag blir lite valpsjuk när jag ser på de här bilderna. Johan... kan vi inte skaffa en till? :)
Men åh så mysigt med hund, vilka sötnosar :)