jeneli.blogg.se

Jag har sommarlov. Eoner av tid läggs framför mina fötter, tid som jag ska fylla med både upplevelser och avkoppling. Allt i från tävling och utlandssemester till sköna dagar i skärgårdsstugan ska rymmas i min sommarbild. Redan idag kan jag bocka av en punkt på sommarlistan.

 

Jag och Marie har ägnat våren till att simma, cykla och springa - allt för att vara i god form inför triathlontävlingen i Uppsala. Vi valde att köra sprintdistansen, som i Uppsala innebär 400m simning i Fyrisån, 24 km cykling över asfalt och kullerstenar och avslutningsvis 5km löpning längs Uppsalas gator. 

Igår, dagen innan loppet, fick jag en smygande smärta i höften som växte sig allt starkare och när vi på kvällen checkade in på vårt vandrarhem hade jag allvarliga problem med att ens gå. Jag var minst sagt orolig där jag låg på min bädd och knådade skinkan, där jag hade hittat någon form av triggerpunkt som verkade vara roten till det onda.  

I morse kändes höften redan bättre och då jag vid uppvärmningen tog de första löpstegen kände jag att detta nog kunde gå vägen! Starten gick strax före kl 9 och vi kastade oss i Fyrisåns mörka, 15 gradiga, vatten för dagens första etapp. Det var gott om utrymme och god sikt, så jag kunde simma på utan några större hinder. Växlade till cyklingen och sjöng en stilla lovsång över att ingen smärta störde, jag kunde trampa på utan bekymmer. Förutom ett parti med kullerstenar och en asjobbig backe, var banan lättkörd och efter tredje och sista varvet kände jag mig fräsch som en nyponros. Svidade snabbt om till löparskor och förberedde mig på fem smärtsamma kilometrar. Lyckligtvis lydde både ben och höft, lungorna däremot höll på att kapsejsa vid stigningen i slutet på sträckan, som skulle springas två varv. När jag passerade mål var det med armarna uppsträckta och ett krampaktigt leende på läpparna.

Det är det här jag kämpat för alla de där tradiga vändorna i simhallen.

Det är det här som är belöningen efter att jag nött röven mot cykelsitsen i snålblåst och motvind.

Det är det här som gör det värt att springa 500 meters intervaller framför Mikaelas piska på WHA. 

 

Min tid blev 1:20:37 och jag slutade på en sjunde plats, precis inom ramen för mitt uppsatta mål. Min duktiga tripartner Marie gjorde också ett fint lopp och slog även hon sin måltid med ca tre minuter!

 

Nu ska väskan packas om inför sommarens andra stora happening. På tisdag drar vi till Fuerteventura!