När vardagströttheten vill ta över.
Hur botar man utbrändhet, allmän ohälsa eller helt vanlig vardagströtthet? Jag är ingen expert inom de första områdena, däremot kan jag berätta vad som funkar för mig på det sistnämnda.
Idag plockade jag ihop mina pinaler efter sista lektionen och körde hem. Jag var så slut att jag såg suddigt och fick uppbåda all min koncentration för att hålla mig vaken längs min färd. Jag började nästan grina då jag insåg att min dåliga veckoplanering ledde till att jag behövde stanna vid affären och handla nåt ätbart. Väl hemma stöp jag i säng och somnade.
Hade jag inte stämt träff med Sporty Crew kl. 17 vid Badhusberget kanske jag hade blivit liggande där jag var. Istället bröt jag mig mödosamt upp ur fosterställningen, klädde med svaga lemmar om till träningskläder och stapplade iväg.
På berget sken solen och den friska vinden väckte min trötta kropp. Vännerna hälsade med glada tillrop och när vi började duka upp våra redskap var jag nästan mig själv igen. Efter trappintervaller, styrkecirklar och några repor upp och ner i backen hade den tillfälliga vardagsdepressionen bytts ut mot en sprudlande känsla. Mitt bleka anlete hade fått rosor på kinden och mina trötta lemmar var möra, men fyllda med liv.
Dagar som dessa kan steget vara tungt att ta, men jag har aldrig någonsin ångrat att jag klev över tröskeln och tog mig ut på den där promenaden, cykelturen eller löprundan. Jag vet fortfarande inte hur man botar utbrändhet och allmän ohälsa, men jag är övertygad om att frisk luft och motion inte gör saken värre!
