Köpfritt år - och sen då?
Grådaskiga, illasittande behåar och slattriga trosor. Utnötta sockor och skor. Samma outfit till bröllop och kalas samt solsemester i Spanien utan bikini. Lite obekvämt, kan tyckas - precis det som varit lite av grejen med mitt köpfria år, att få känslan att det faktiskt går att nöja sig med det man har. Att lära sig tänka i andra banor och lösa "problem" på annat sätt än att köpa till sig bekvämlighet. Att sno ihop behåband som hasar ned över axlarna med tandtråd, lappa hälen på yllesockorna med restgarner och använd jesustejp på de största hålen i skorna.
Man kan också fråga sig om det köpfria året bara skjutit upp befintliga behov och att det inför kommande år blir en slags rekyleffekt med många nya inköp för att täcka upp det man försakat.
Är det i årsskiftet nu läge att andas ut, släppa sig lös och återgå till att leva normalt igen?
Nej, inte för mig. Jag kommer kanske inte begränsa mig lika fullt ut som tidigare och eftersom jag ändå helst undviker shoppingcentrum tänker jag inte sätta upp några speciella regler kring klädkonsumtionen. Mitt shoppande kommer vara behovsstyrt och jag tror jag kommer få high fiva, snarare än banna, mig själv om jag lyckas genomföra ett välvalt kläd- eller skoinköp. Några utgångspunkter gällande klädinköp kommer jag ändå att följa under året:
- Ett plagg in, ett plagg ut. Garderoben ska fylla ett behov, inte fyllas.
- Second hand i första hand
När det kommer till prylar finns det ett par saker som står på min önskelista och som jag troligtvis kommer att införskaffa mig i år: med uppsatta mål inför triathlonsäsongen och kommande träningsprogram vill jag gärna ha en cykeldator och en pulsklocka. Det viktigaste angående prylinköp är att det jag köper är sådant som kommer mig till nytta och faktiskt används.
