Så här är gott att leva.
Julaftonen firades med en brokig skara människor, sådär brokig som en modern familj kan vara. Veganer och köttätare, ex, nya gemål och bångstyriga hundar trängdes på 63 kvadrat. Alla lyckades ändå hålla sams och det blev en fin afton som avslutades med att jag, med GT:ns stärkta självförtroende, klippte håret på brorsan medan de övriga stod i påklädda hallen och trampade för att inte missa midnattsmässan.
Efter ett hejdundrande juldagspartaj hos Gustrikssons drog vi ut till lugnet i Eckerö. Här går jag omkring precis som jag är skapt. Med stickiga armhålor och håret som är platt i bakhuvudet av kudden välkomnar jag morgonen utan att tvinga på mig byglar och masker.
Efter frukost går vi ut i skogen, släpper lös hundarna och ser solen flämtande gå upp mellan tallarna. Korparna och kråkorna skriker ilsket ovanför våra huvuden. Örnen lyfter majestätiskt sina vingar och lämnar mårdhundskadavret han käkat till frukost. Svävar sen ovanför våra huvuden medan varma strålar färgar honom röd.
Långa, lediga dagar väcker skaparlusten som legat i träda. Igår plockade Johan fram sin brännpenna och pyrografi blev det nya sökordet på Pinterest och Youtube.
Sent i går kväll när Urd vrålade som värst utanför och släckte ljusen i övriga delar av Åland, var det lilla snickeriet i Marby backen upplyst. Där stod Johan och byggde på sin surfbräda, medan jag svedde björkstammar på plywood. Käkarna börjar mjukna och axlarna sänks ett par centimeter för varje dag. Så här är gott att leva.
