Att tvätta kläder är som att bestiga berg
Jag äger ingen egen tvättmaskin. Utrymmet i mitt lilla badrum är väldigt begränsat och dessutom finns ingen vattenanslutning för tvättmaskin, så jag är vigd åt att använda bolagets stora industrimaskin i tvättstugan. Den sväljer digra mängder "byke", vilket gör att jag inte behöver tvätta särskilt ofta. Och tur är det, eftersom en tvättsession innebär att jag ska:
a) gå ner sex trappor för att fylla maskinen
b) gå upp sex trappor
c) gå ner sex trappor för att hänga kläderna på tork
d) gå upp sex trappor
e) gå ner sex trappor för att hämta de torra plaggen
f) gå upp sex trappor med den rena tvätten
Totalt 288 trappsteg.
Optimist som jag är ser jag ändå bara fördelar med detta tvättbestyr:
- Jag får vardagsmotion på köpet. En tvättsession är i höjdmeter ungefär jämförbart med att bestiga Orrdalsklint (Ålands högsta berg). Minus utsikten då.
- Jag tvättar bara när det verkligen behövs, alltså blir det mindre slitage på kläderna.
- Jag fyller hela maskinen, det spar på vatten, energi och pengar.
För att slippa byka så ofta brukar jag hänga halvsunkiga tröjor på vädring ute på balkongen. Byxor tvättar jag endast då de är fläckiga och jeans nästan snuskigt sällan. Handdukar återbrukas många gånger innan de hamnar i tvättkorgen. Joel tar gärna en ren handduk efter varje dusch, så när jag slutligen lämnat min egen för vaskning fortsätter jag på hans begagnade. Sängkläder byts och tvättas max en gång i månaden. Jag vill faktiskt inte veta hur mycket kvalsteravföring jag gnider in mig i varje natt, men jag har hälsan i behåll och tror mer på devisen att lite skit härdar snarare än dödar.