Svampguide och smaktest
Att gå på morgonpromenad i skogen är win win på alla sätt och vis. Hundarna får springa av sig, nosa efter spår och lyckligt gnida in sig i den härliga doften av kadaver. Vi på två ben får njuta av den friska höstluften och med lite tur kanske man samtidigt lyckas hitta middagsmaten!
Jag är ingen svampkännare av rang, men för varje år lär- och vågar jag mig på att plocka nya sorter.
Länge var kantareller den enda svampen jag med säkerhet kände igen.
Gömda under löv och mossa kikade de gula hattarna fram.
Soppar lär vara säkra kort när det gäller svampar.
I mitten den resliga björksoppen (eller?) tillsammans med sina knubbiga kusiner Karl och Johan.
Den bleka taggsvampen är en relativt ny favorit.
Då Farmor började bli kracklig och inte längre orkade sig ut i skogen,
avslöjade hon sitt bästa taggsvampsställe för mig i närheten av vår stuga på Kumlinge.
Här är en del av dagens skörd. Fjälllig bläcksvamp är årets nyhet, den fanns det gott om längs grusvägen!
Riskor är riktigt goda matsvampar! Eftersom larver och andra småkryp är lika förtjusta i dem som jag, brukar jag på plats dela dem och undersöka det är värt att överhuvudtaget bära dem med sig hem.
Vi tvistade en del här hemma om det som synes på bilden ovan var en stolt fjällskivling eller någon typ av förväxlingssvamp, eftersom foten var så klen. Med plutande underläpp fick jag till sist ge mig och kastade ut svampen. En viktig regel när det gäller svampplockning är ju att om man inte är hundra procent säker på vad man plockat, så är det bättre att ta det säkra före det osäkra och göra sig av med den eventuellt giftiga typen.
Vad säger ni: är det en stolt fjällskivling vi ser på bilden?
Efter förvällning var det dags för smaktest!
Sopparna (längst upp till vänster): Rätt intetsägande smak. Björksoppens namn och konsistens liknar lite för mycket en lös förhud.
Fjällig bläcksvamp (längst upp till höger): Väldigt god, lite nötig i smaken.
Riska (i mitten): Den kraftiga doften och smaken påminner om en härlig, grillad biff!
Blek taggsvamp (längst ner till vänster): Härligt krämig med en explicit svampsmak. Kommer att passa bra ihop med rostade pumpafrön.
Kantarell (längst ner till höger): Välsmakande, men inte imponerade läcker. I jämförelse med t ex riskan och taggisen känns den som en överskattad svamp.
Vinnaren blev den bleka taggsvampen, som ikväll stuvas i grädde och serveras med ytterfilé av rådjur, sötpotatis och rostatde pumpafrön!
Vilken härlig blandning, kul att ni hittade så många :D
Hoppas ni får en fortsatt trevlig helg :)
Kram!