I-landsproblem
Mitt eviga sökande efter den perfekta dojan har pågått sedan i våras. Jag gick in på en av skobutikerna i stan och kom ut med ett par fotriktiga och bekväma lågskor. De var fula som stryk, men passade min breda fot och gav tillräckligt med utrymme för mina lilltår, som är som två knubbiga vindruvor på var sida av foten.
Skornas oestetik störde mig dock och till sist ansåg jag att om man betalar 120 euro för ett par skor känns det viktigt att man kan gå runt i dem utan att skämmas. Detta (plus att Mikaela sa att hennes mormor haft ett par liknande) gjorde att jag lämnade tillbaka dem. Nu sitter jag här med ett nött och vikt tillgodokvitto som snart trillar i bitar, men skor har jag ännu inte på fötterna.
Igår gjorde jag ett nytt försök. Kanske hade de fått in några höstnyheter för personer med deformerade fötter? Jag knöt på och av varenda en sko i butiken medan svetten rann längs ryggen och irritationen blixtrade i bröstet. Problemet är att jag har storlek 38 på längden och storlek 41 på bredden och det känns inte aktuellt att gå omkring som någon jäkla Pippi Långstrump.
Jag överväger alltvarligt att, precis som Törnrosas elaka styvsystrar, ta till kniven för att få in dem i en vanlig sko. Tills dess hoppas jag att hösten inte ska bli allt för kall och blöt, så jag kan fortsätta använda "sommartossorna" som Luna har gnagt hål i hälen på.