Slå på din bulkvision!

Dagens zero waste uppdrag var att undersöka vad det finns för möjligheter att handla förpackningsfritt i en helt vanlig matvaruaffär, nämligen Smarket. Utrustad med tidigare nämnda  plastlåda, samt ett par mindre lådor med lock i min korg spatserade jag in i butiken och lade på min, ännu rätt otränade, bulkvision (bulk store: engelsk term för butik som säljer förpackningsfria livsmedel. Vision: syn på engelska). Som ni ser av mina inköpta varor på bilden (tre liter mjölk också) var mitt butiksbesök knappast någon planerad storhandling, men det var ju heller inte meningen och trots att jag knappt handlat något på hela veckan har vi ännu mycket rester att komplettera med!
 
 
Frukt- och grönsaksavdelningen är det ställe där man i de allra flesta fall kan hitta råvaror utan förpackning: bananer, äpplen och apelsiner. Potatis, morötter och kål, samt tomater, svampar och paprika. Tyvärr är många (om inte de flesta) av de ekologiska frukterna och grönsakerna inplastade, vilket gör en kluven inför hur man bör prioritera. Eftersom det just i dag var plasten jag ville minimera, valde jag icke ekologisk avokado, inhemska rödbetor, lokalproducerad ekologisk lök och fairtradebananer. Jag vägde mina varor skilt på vågen och placerade allt löst i korgen. Streckkoderna klistrade jag fast på locket på min låda.
 
Köttdisken var stängd idag, annars hade jag gärna undersökt hur de skulle reagera på min köttlåda jämfört med Kantarellen, där det absolut inte var någon självklarhet att ha med sig en egen bytta. En köttdisk är ju ofta utrustad med grillad kyckling, pålägg och ostar, vilket man eventuellt kan få i sina egna kärl. Kyldiskarna med de färdigt inplastade förpackningarna passerade jag utan att bevärdiga dem med en blick. 
 
Bröd brukar jag för det mesta baka själv. Är man ingen bakare finns det goda alternativ till bröd i plastpåse. En del affärer har eget bageri, där härliga surdegsbaguetter, lantbröd, hemvete och limpor ligger lite mjöliga och lagom hårdgräddade och doftar i vackra korgar. På Smarket har de inget eget bageri, men det finns ciabatta och dylika bröd att plocka åt sig styckevis och lägga i t ex en medhavd tygpåse.
 
Att plocka ihop sin egen sallad från en salladsdisk har allt fler butiker börjat med och här kan man ju lätt ta med sig en egen matlåda att fylla. Förutom att kilopriset är i överkant, är det ett bra alternativ till lunch on the go.
 
Mjölkprodukter är inget för zero wastare. Mjölk, yoghurt, grädde, smör - allt kommer i tetror och förpackningar. Jag handlade ändå tre liter mjölk från vårt lokala mejeri till min lilla kalv här hemma. Tetror och smöraskar kan t ex återanvändas som fryslådor för matrester.
 
Mjöl, gryn och frön är också alla omslutna av papper eller plast. Frysdisken med hel- och halvfabrikat är inte att tänka på och hyllorna med konservburkar fick heller ingen visit av mig idag. En del grejer konserveras i glasburkar, vilket jag tycker är bättre då dessa är lättare att återanvända.
 
Utbudet av plockgodis är stort, här är det bara att gå loss och fylla sina containrar. Om man äter godis. Jag föredrar nötter, som också går att "bulka".
 
 
Något gott Yogite blev det inte inhandlat idag så jag nu sitter jag och sörplar på fjolsommarens fermenterade mjölkörtste. Ett par stjärnanisar fanns kvar sedan i julas och med en klick honung från Johans och mamma Marits egna bin är det deliciöst! 
 
 
 
Allmänt, Hållbarhet, Konsumtion, mat, miljö | bulk store, zero waste week | | Kommentera |

Köttlådan

Det är rätt svårt att gå all in på zero waste utan att först avwasta sig. Man får se det som en process, precis som när finnarna gick med i emu. Ingen gick och slängde sina mark och penni i soporna utan att först handla något för dem för att få växel i euro. Jag har därför släppt lite grann på tyglarna och börjat jobba med att använda slut på allt som finns i skåp, kyl och frys och göra mig av med förpackningarna innan jag börjar välja de bättre alternativen. Men igår skulle jag laga köttfärssås och alla ingredienserna fanns hemma, förutom just färsen. Den allra första regeln när det gäller zero waste är ju faktiskt refuse och det var precis det jag hade i åtanke då jag begav mig till affären för att köpa ett kilo malet.
 
Med modiga steg och låda med lock i högsta hugg ställde jag mig vid köttdisken på Kantarellen och frågade om de hade malet av nöt på lösvikt. Jag fick till svar att det såldes färdigpackat i deras kyldisk. Jag sa att jag gärna ville ha ett kilo i min egen låda. Köttdiskdamen förstod inte alls vart jag ville komma, utan fortsatte hänvisa mig till kyldisken för där fanns det ju redan lådor, vägda, förpackade och allt. 
 
Mitt mod svek mig. Jag ville inte vara besvärlig, så jag tackade och ställde mig vid kyldisken. Tittade på förpackningarna med malet. Lyfte upp en, vägde den i handen. Skulle jag skita i att köpa köttet, åka hem och käka tomatsås, eller skulle jag resignera och ta den färdigförpackade så att vi kunde få vår köttfärssås till kvällsvard?
 
Precis då dök det upp en kille från maleriet, eller vad det nu heter där som man maler kött. Med tjusig kockdress och tygfes på huvudet inspekterade han med viktig min sina fina köttpaket som låg på rad i kyldisken. Jag fann nytt mod, ursäktade mig och ställde åter frågan om det var möjligt att få ett kilo malet kött.
"I den här" sa jag och höll upp byttan framför ögonen på honom. 
"Nej, det går inte!" sa han omedelbart och bestämt. 
Jag blev faktiskt lite snopen. Äntligen någon som förstod vad jag ville, men så gick det inte!
"Varför det?" frågade jag.
Han svarade att de väger köttet på papper och att jag kunde visst få ett kilo malet, men i en plastpåse. 
Jag lutade mig närmare honom, som om jag skulle berätta en hemlis. 
"Jag håller på med ett litet projekt, förstår du..."
Och så förklarade jag tålmodigt att plast förstör vår värld och att det är i allas vårt intresse att minska sopberget för våra barn, barnbarn och barnbarnsbarns skull.
Nöjd med min utläggning tog jag ett steg tillbaka och höll med ett manande leende upp min låda. Men tydligen var rutinerna på hans arbetsplats långt viktigare än jordens framtid.
"Lådan väger ju mycket mer, tyvärr, det går inte."
Jag sjönk ihop, tackade åter för absolut ingenting och vände mig om för att gå.
"Fast vänta!" hejdade han mig. "Får jag se på den där lådan."
Hans bestämda ansikte sprack upp i ett leende och ivrigt slet han lådan ur min hand.
"Nu kom jag på det, jag kan ju väga färsen på pappret först och sen sätta det i lådan!"
 
En stund senare rullade min låda med lock fram på kundbandet mellan två nästa-kund-pinnar. Och hade jag vänt mig om innan jag klev ut genom skjutdörrarna tror jag nästan att jag hade kunnat se köttkillen stå och vinka åt mig längre bak i butiken, så nöjd över sin fina idé med lådan. Win win.
 
 
Allmänt, Hållbarhet, mat, miljö | | En kommentar |

Zero... minimum... very little waste week.

Zero waste veckan har väl börjat sådär. Jag har ställts inför flera utmaningar redan och har med snopen min fått acceptera att detta nog inte var så lätt som jag hade trott.
 
För det första blev jag ställd då jag igår tog mig en titt i skafferiet. Påsar med mjöl, havregryn och nötter stod i givakt och väntade på att bli tömda så att jag skulle tvingas fylla min sopkorg med dess hölje. Men jag tänkte inte låta dem vinna över mig, så jag tillredde en god restmiddag och slog mig ner för att njuta av segerns godheter. Telefonen ringde när jag hade första tuggan halvvägs mot munnen. 
"Jag har soppatorsk! Kan du hämta mig?" 
Suck.
Hämtar stelfrusen ungdom, skjutsar nämnda ungdom till macken och fyller dunk med bensin. Och så vill han ha middag. Fast han tidigare meddelat att han inte skulle äta hemma. Och alla resterna låg ju och blev kalla på min tallrik, så jag svängde in vid butiken och köpte en påse kycklingpytt. Halvfabrikat av värsta sorten liksom. Iklädd snuskig påse. Usch!
 
Senare på kvällen när jag skulle koka te var det dags igen då jag mitt i allt ställdes inför det faktum att en god kopp yogite skulle kosta mig såväl tepåse som förpackningen den omslöts av. Kokaren bubblade och hetsade mig i min beslutsångest och efter att jag skrikit något om att den här dagen redan var förstörd, rev jag upp förpackningen, slängde i påsen, fyllde koppen och drack mitt te som lämnade en bitter eftersmak.
 
Det är lätt att fokusera på nederlagen, jag får inte glömma allt bra jag gjort under mina två första dagar som zero wastare:
- Bidéduschen har äntligen kommit till användning!
- Jag samlade ihop en trave med äggkartonger och åkte förbi Glada hönan på väg hem från jobbet. Jag fick två av kartongerna fyllda med 30 vackert bruna ägg och resten av kartongerna tog de glada hönsens matte tacksamt emot.
- På jobbet har jag uppmanat eleverna att ta endast en pappershandduk då de ska torka händerna.
 
 
I morgon ska jag handla. Det ska bli spännande!
 
 
Allmänt, Hållbarhet, Konsumtion, miljö | zero waste week | | Kommentera |
Upp