Årets... 2016
I morgon är det sista dagen på 2016 och vid tolvslaget kanske några skålar för det gångna året som fantastiskt och lyckat. Vissa höjer glasen och drar en lättnadens suck övar att det äntligen är slut på ett satans skitår. Hur som helst brukar man ju summera året som gått och så gör även jag.
Årets framgångar
Trots den relativt snöfattiga vintern lyckades jag i träningssyfte gnida runt i Jomalas konstspår dryga 300 km. Att skida mellan Sälen och Mora i februari gick som en dans och jag gled in under den så kända skylten på 07:41:24.
Hela sommaren tränade jag som ett djur inför den olympiska distansen i Käringsund triathlon. Jag vann min klass på fina 02:43:57 och klarade med råge mitt uppsatta mål som var under tre timmar. Biljetten till Escape from Alcatraz skänkte jag bort och ska jag ge något nyårslöfte blir det att nästa år, om jag vinner, anta den utmaningen!
Årets köp
Att träna hårt är viktigt, men man skördar inga medaljer i triathlon utan rätt utrustning. I juni levererades min nya cykel, Gula faran, och vi blev snabbt bästisar längs de åländska vägarna.
Årets fester
Linda och jag firade våra sammanlagda 70 jordsnurr då vi i bastkjol och lei välkomnade våra bästa vänner till ett luauparty. Limbon kändes i låren dagen efter, likaså baksmällan. Eller ja, den satt ju i huvudet mest.
Årets äventyr
Aktivitetssemestern börjar bli en tradition för mig och Mikaela. I år valde vi att cykla och paddla i min födelsekommun Kumlinge. 2017 kanske vi vidgar vyerna och drar till landet i väster. Eller öster?
Årets konserter
Kan man jämföra Jon Henrik Fjällgren och Coldplay? Det är som att ställa David och Goliat mot varandra. Och vi vet ju vem som vann den kampen. För jag måste säga att känslorna som väcktes i mig då ett fullsatt Friends arena skrålade till Coldplays Fix you nästan bleknade i jämförelse då den lille samisk-colombianen öppnade munnen och lät jojken studsa mot väggarna i Jomala kyrka, rakt in i hjärtat på mig.
Årets nya
Under sommaren började jag botanisera i naturens skafferi och blev en riktig örtfröken. Jag traskade runt i nejden med min lilla korg, plockade ätbara växter och örter, lagade saft och kokade te.
När min teve skottskadades så allvarligt att den inte gick att rädda, fick jag plötsligt tid till nya intressen. Jag började med handlettering och snöade in mig totalt! Mitt halvdöda instakonto fick liv och blev vigt åt handskriftens ädla konst. Nu under jullovet tog jag det hela ett steg längre och började med pyrografi - bränna på trä.
Årets snopna
Mitt barn fyllde 15, fick moppe, konfirmerade sig och skaffade flickvän. I alldeles för rask takt förvandlas han från ett behövande barn till en självständig vuxen människa, medan jag snopet står och ser på och försöker dra lite i bromsen.
Årets modiga
Jag skrev för första gången en essä och skickade in till en tävlig. Jag insåg att essäformen nog inte är min grej riktigt och dammade istället av min inte ens trekvartsfärdiga roman, skickade ett utkast till mamma och fick fin feedback. Sen dess har den legat i sin dokumentmapp och väntat på att bli färdigställd.
Nä, jag får nog aldrig Nobelpriset i litteratur, som jag drömde om då jag var blott en tioåring med utstående framtänder.
Årets sorg
"Du är min unge" sa Farmor.
"Och du är min gumma" sa jag.
Som Alfred och Emil. Som Skorpan och Jonatan. Så var vi. Och om det finns ett Nangijala så hoppas jag att vi träffas där en dag. Då ska vi tvätta mattor med tallsåpa. Vi ska spela Maja vid köksbordet och äta smörgås med stora klickar smör och sirap. Jag ska lyssna på dina fräcka historier och se hur du börjar guppa där på stolen i en återhållsam skrattattack. Nej, Kumlinge blir aldrig som det varit och nästa gång jag kör vägen förbi Småtalls blir det svårt att inte hålla utkik efter min glada gumma bland rosorna i den lilla trädgården.
