Biblioteket
Till Mariehamns stadsbibliotek går jag rätt ofta. Hit kommer folk inte bara för att låna böcker, man kan göra så mycket mer än att bara smyga fram i tystnad mellan hyllorna och söka med blicken över de tusentals bokryggarna. Ofta ser jag personer som sitter och samtalar i de vackert slitna skinnsofforna i entren och där brukar Solveig ta sig en powernap med dragspelet bredvid fötterna. Någon sitter och väntar på bussen i tidningsrummet medan hen bläddrar i ett tummat veckomagasin. Vid datorerna trängs studeranden bland pensionärer och där brukar också Perka sitta och muttra högljutt medan han knackar upprört med fingrarna på tangenterna. Glada röster hörs från barnhörnan och någon telning tar sig en uppfriskande springtur i de inbjudande rullstolsramperna, jagad av en hyschande förälder. Konstutställningar och olika framträdanden har också sin plats i bibban och när Joel var liten gick vi ibland på Barnens söndag då det var teater.
Unga, gamla, mer och mindre kända profiler. Alla trivs på bibban!
Jag tycker ändå bäst om att gå hit på kvällarna då det är tyst och rofyllt. Och när det välbekanta plingandet bryter tystnaden blir jag ivrig. Nu stänger dom. Nu ska jag gå till lånedisken och sen får jag åka hem och hälla ut mina lån över sängen och sen stå där och titta på böckerna som vore de en stor hög av julklappar. Vilken ska jag öppna först?
