Att tvätta kläder är som att bestiga berg

Jag äger ingen egen tvättmaskin. Utrymmet i mitt lilla badrum är väldigt begränsat och dessutom finns ingen vattenanslutning för tvättmaskin, så jag är vigd åt att använda bolagets stora industrimaskin i tvättstugan. Den sväljer digra mängder "byke", vilket gör att jag inte behöver tvätta särskilt ofta. Och tur är det, eftersom en tvättsession innebär att jag ska:
 
a) gå ner sex trappor för att fylla maskinen
b) gå upp sex trappor
c) gå ner sex trappor för att hänga kläderna på tork
d) gå upp sex trappor
e) gå ner sex trappor för att hämta de torra plaggen
f) gå upp sex trappor med den rena tvätten
Totalt 288 trappsteg.
 
 
 
Optimist som jag är ser jag ändå bara fördelar med detta tvättbestyr:
- Jag får vardagsmotion på köpet. En tvättsession är i höjdmeter ungefär jämförbart med att bestiga Orrdalsklint (Ålands högsta berg). Minus utsikten då.
- Jag tvättar bara när det verkligen behövs, alltså blir det mindre slitage på kläderna. 
- Jag fyller hela maskinen, det spar på vatten, energi och pengar.
 
För att slippa byka så ofta brukar jag hänga halvsunkiga tröjor på vädring ute på balkongen. Byxor tvättar jag endast då de är fläckiga och jeans nästan snuskigt sällan. Handdukar återbrukas många gånger innan de hamnar i tvättkorgen. Joel tar gärna en ren handduk efter varje dusch, så när jag slutligen lämnat min egen för vaskning fortsätter jag på hans begagnade. Sängkläder byts och tvättas max en gång i månaden. Jag vill faktiskt inte veta hur mycket kvalsteravföring jag gnider in mig i varje natt, men jag har hälsan i behåll och tror mer på devisen att lite skit härdar snarare än dödar.
 
 
Allmänt, Hållbarhet, kläder, miljö | Orrdalsklint, Ålands högsta berg, tvättmaskin, tvätta mindre | | Kommentera |

Svampar, fiskar och hemodlat.

Resor, aktiviteter och upplevelser i all ära, men oftast tycker jag det är skönast att vara ledig på hemmaplan. Det blir en helt annan slags återhämtning utan tider att passa. På fredagen drog vi till svampskogen.
 
 
Svamparna har verkligen inte varit svårfångade i år. Man har snarare fått akta var man sätter fötterna för att inte i misstag trampa sönder höstkantarellerna som står i stora klasar bland löv och mossa.
 
 
Vi plockade flera liter "höstisar", frostnupna och styva, och hittade även en hel del gula kantareller - stora som dasslock! Svampsoppa var den givna huvudrätten till fredagsmiddagen.
 
 
Det frasade under fötterna då vi på lördagsmorgonen traskade ner till båten för att ta upp näten. Luna var ivrig och skuttade snabbt upp i gamla Askeladden för att inte hamna på efterkälken.
 
 
Dimman låg som ett hölje över vatten som var plitt platt.
 
 
Och solen blänkte mellan trädtopparna.
 
 
De två första näten var tomma.
 
 
I det tredje nätet hade två trötta sikar fastnat under natten.
 
 
Med kalla fingrar styrde vi kosan hemåt.
 
 
Sikarna hamnade i röken och blev riktigt saftiga och lagom salta.
 
 
När vår middagsgäst Marit dök upp på kvällskvisten kände hon igen alla ingredienserna i menyn, eftersom det är hon själv som odlat det mesta.
 
 
Soppa på jordärtskocka med hembakt fröbröd.
 
 
Ugnsrostade morötter, polkabetor, gul- och rödbetor och purjo insmorda i olja, honung från egna bin och hemlagad persillade.
 
 
Serverades med rådjursbock från Marbyskogen och kantarellstuvning.
 
 
Rabarberpaj med tjock vaniljsås och en shot Madeira till dessert.
 
 
"Om svenska kungen skulle veta hur gott vi äter", brukade Farmor säga.
Närproducerat och hemlagat slår alla Nobelmiddagar på fingrarna, tycker jag!
 
 
 
 
 
Allmänt, Hållbarhet, mat, tid | ta upp nät, närproducerat, hemodlat, plocka svamp, höstlov | | Kommentera |

Inre hållbarhet med pulsträning

Jag har höstlov. En av de bästa grejerna med att vara ledig är att jag har tid för en längre cykeltur. Allra helst ner till Skeppsvik, Eckerö, som från casa del Johan är en precis lagom lång och ansträngande runda. Cykling är verkligen oslagbart när det kommer till välbefinnande och inre hållbarhet. Du får inte bara frisk luft och motion, du får även en-två timmars egentid där tankar och idéer väcks och problem löses.
 
 
 
 
 
 
Min träningsdos har minskat rejält i tid sedan sommarens målmedvetna träningsprogram inför triathlon. Den totala träningstiden har visserligen kapats, men intensiteten har ökat. På vardagarna ser jag till att få upp flåset ordentligen med 20-30 minuters HIITpass (High Intensity Interval Training) och jag använder, utöver den egna kroppsvikten, utrustningen i mitt lilla hemmagym. Kettlebells är ett oslagbart träningsredskap, du får både styrke- och cardio i ett. Det finns i princip ett obegränsat antal övningar och variationer med kettlebells där den klassiska swingen kanske är den mest kända.
 
 
Genom träning med hög intensitet, samt styrketräning, ökar du mitokondrierna i kroppen. Mitokondrierna är små organeller inuti cellerna där energi skapas. De hittas främst i hjärt-, lung-, lever och muskelcellerna och har en nyckelroll i det mänskliga åldrandet. Dessutom leder de till betydligt högre energiförbränning och till ett piggare du!
 
 
Trots heltidsarbete, småbarn, skjutsar, föräldramöten eller vad man nu har för ursäkt, vågar jag påstå att alla kan hitta 20 minuter, om inte varje dag så åtminstone några gånger i veckan, där man prioriterar sig själv, sin egen hälsa och välbefinnande. Dra bort 20 minuters slösurfande eller TV-tittande, höj pulsen och njut av ditt förlängda liv! 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, Hållbarhet, tid, träning och hälsa | cykling, kettlebells, inre hållbarhet, pulsträning, hiit | | Kommentera |
Upp