Spara 5000 euro på ett år.

Det finns inga genvägar om du vill spara pengar (eller om du helt enkelt inte vill leva från paycheck to paycheck): du måste kapa utgifterna och sluta unna dig det där lilla extra som som ger dig endast tillfällig glädje.
Under mitt köpstoppsår 2017 lade jag över totalt 5 070 euro till mitt spar/resekonto, samt 600 euro i fonder. Det var mer än jag någonsin hade trott att jag skulle kunna spara på att sluta konsumera kläder, skor och prylar.
 
Pengarna har inte legat helt orörda under året. Jag har använt dem bland annat till en resa till Spanien, tävlingsavgifter -och resor, en dator till Joel som han behövde i studierna (vilken han betalade halva själv), samt en snordyr årsservice på bilen (kamremsbyte är att vänta i vår... ouch!) - saker som verkligen varit viktiga för mig, såväl i form av tillfredsställelse som behov. Och det fina är att jag faktiskt har haft råd med allt det där. Jag har därför inte lidit av några spenderarsviter, behövt käka havregrynsgröt morgon, middag, kväll efter semesterresan eller tvingats prostituera mig för att kunna betala amorteringarna efter julen. Nej, min ytterst medvetna konsumtion har bekostats kontant från ett konto som varit avsett för detta och har inte drabbat min månadsbudget över huvudtaget. 
 
Inte en gång under förra året saknade jag någonting. Tvärtom ledde köpstoppet till att jag insåg att jag hade för mycket saker och att befria mig själv från konsumtionssamhällets klor har varit ett av de bästa besluten jag någonsin fattat. Med det nya tankesättet förankrat i mig är det därför enkelt att gå vidare med 2018 i samma anda. Inte lika strikt som ett förbud, men fortsättningsvis medvetet och planlagt. 
 
Vad skänker dig genuin glädje i livet? Oavsett om det är resor, inredningsdetaljer eller drömmen om en ny bil behöver du fokusera på just det och börja prioritera. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, Konsumtion, kläder, tid | spara pengar, köpstopp, medveten konsumtion | | Kommentera |

Önska är bra, men man kan inte få allt!

Bea Johnson rullade igång zero wasterörelsen för tio år sedan och är nu en namne med själva uttrycket. Under min zw vecka lyssnade jag på en del föreläsningar med denna guru, som är ett levande bevis på att man kan leva minimalistiskt och skräpfritt och ändå se ut som ett bombnedslag - så chic och fräsch, trots att hon äger typ tio klädesplagg och handlar allt på second hand. Fast allra mest faschineras jag över hur hon lyckas bibehålla sin livsstil med två tonåringar i hemmet!

Ungdomar vill gärna ha en massa nya saker: datorer, mopeder, kläder och telefoner. Helst det senaste av allt och gärna på direkten, trots att det inte finns med varken i deras, eller föräldrarnas, budget. Själv står man lite på sidan om med uppkavlade loppisärmar och rör i grytan med middagsrester och biter sig lite i läppen varje gång det önskas något nytt. Att sucka och himla med ögonen är ingen bra strategi, för visst är det viktigt att ha önskningar i livet, vad vore det värt annars? 

Istället får man genom sitt eget konsumtionsmönster och beteende visa sin ståndpunkt i frågan och låta en till synes handlingsförlamad tonåring, som knappt kan fixa en enkel grej som att plocka undan tallriken från bordet, bli imponerande uppfinningsrik och driftig när hen dealar och införskaffar sig vad hen än önskar. 

Föräldrar är skyldiga sina barn omsorg och trygghet. Vi ska uppfylla deras behov och skaffa dem vad de behöver. Föräldrar är inte skyldiga att uppfylla minsta lilla önskning, för vad lär sig barnen av det? Jo, att det mesta kommer gratis och inget är värt att jobba för, samtidigt som man tar ifrån dem känslan av stolthet då de lyckats med att själva uppnå sin önskan. Dessutom får deras saker ett betydligt högre värde när det är något de själva ansträngt sig för att skaffa.

Självklart faller jag också i fällan ibland när min ende son står där med darrande underläpp och "alla andra får". Men när han blir glad och tacksam över ett par långkalsonger som jag köpte för en femma av en kollega igår, då vet jag att vi är på rätt spår!

Allmänt, Hållbarhet, Konsumtion, kläder | | Kommentera |

Köpfritt år - och sen då?

Grådaskiga, illasittande behåar och slattriga trosor. Utnötta sockor och skor. Samma outfit till bröllop och kalas samt solsemester i Spanien utan bikini. Lite obekvämt, kan tyckas - precis det som varit lite av grejen med mitt köpfria år, att få känslan att det faktiskt går att nöja sig med det man har. Att lära sig tänka i andra banor och lösa "problem" på annat sätt än att köpa till sig bekvämlighet. Att sno ihop behåband som hasar ned över axlarna med tandtråd, lappa hälen på yllesockorna med restgarner och använd jesustejp på de största hålen i skorna.
 
Man kan också fråga sig om det köpfria året bara skjutit upp befintliga behov och att det inför kommande år blir en slags rekyleffekt med många nya inköp för att täcka upp det man försakat.
Är det i årsskiftet nu läge att andas ut, släppa sig lös och återgå till att leva normalt igen?
Nej, inte för mig. Jag kommer kanske inte begränsa mig lika fullt ut som tidigare och eftersom jag ändå helst undviker shoppingcentrum tänker jag inte sätta upp några speciella regler kring klädkonsumtionen. Mitt shoppande kommer vara behovsstyrt och jag tror jag kommer få high fiva, snarare än banna, mig själv om jag lyckas genomföra ett välvalt kläd- eller skoinköp. Några utgångspunkter gällande klädinköp kommer jag ändå att följa under året:
 
- Ett plagg in, ett plagg ut. Garderoben ska fylla ett behov, inte fyllas. 
- Second hand i första hand
 
När det kommer till prylar finns det ett par saker som står på min önskelista och som jag troligtvis kommer att införskaffa mig i år: med uppsatta mål inför triathlonsäsongen och kommande träningsprogram vill jag gärna ha en cykeldator och en pulsklocka. Det viktigaste angående prylinköp är att det jag köper är sådant som kommer mig till nytta och faktiskt används.
 
Relaterad bild
 
 
 
Allmänt, Konsumtion, kläder, träning och hälsa | | Kommentera |
Upp