2017 - ett befriande och händelserikt år

Januari
Jag tar första klivet mot ett mer hållbart år, såväl fysikst och psykiskt, som ekonomiskt och miljövänligt. Slutar köpa kläder, bestämmer mig för att äta mer vegetariskt och köper inte kött på hela månaden. Jag rensar ur garderoben och säljer eller skänker bort alla plagg jag inte längre vill ha. Jag börjar läsa böcker om självförsörjning och knarkar youtubeklipp om minimalism. Jag har som målsättning att lägga 150 euro till sparkontot och 50 euro i fonder varje månad. Johan sätter en brännpenna i handen på mig och pyrografi blir ett nytt begrepp i min vokabulär. 
 
Ur min dagbok: "Jag såg ett Ted talk om en kvinna som kastade ut en onödig pryl ur hemmet varje dag i 30 dagar. Less shit, more.... space. Money. Living. Att göra sig av med saker man inte behöver är nog inte så dumt!"
 
 
Februari
Jag rensar ut alla dammsamlande energibovar ur hemmet och skänker överflödet till Emmaus. Jag tar ett litet steg mot att bli en odlingsvän och sår palsternacka, vitkål, tomat, broccoli och blomkål. Jag skidar Engelbrektsloppet med Mikaela, 60 km på 4h 24 min.
 
Ur min dagbok: "Idag har jag köpt kött! Karré, lever och skrivad karré på extrapris. Bacon och skinka. Längesen jag köpte kött."
 
 
 
 Mars
Jag trivs bra med min nya hållbara tillvaro och en dag när jag ligger hemma sjuk startar jag upp bloggen i ny tappning med fokus på mitt köpfria år. Folk behöver veta om hur lycklig man blir när man slutar konsumera, tänker jag. Med så få utgifter kan jag utöka mitt sparandet till att lägga undan minst 10% av månadslönen. Jag slutar använda vanlig deo, testar på att laga kokosdeo med tveksamt resultat.
 
Ur min dagbok: "Klippte håret på Johan idag. Jag kan fan allt!"
 
 
April
Jag blir intervjuad i Ålandstidningens lördagsporträtt. Bokar resa till Fuerteventura, installerar Duolingoappen och väcker liv spanskan. Bloggar om tofsmetoden och inlägget får stor respons. Gör pyrojobb till Stallhagen, en ålandskarta som ska fungera som en kosumentkarta i deras pub. Inleder träningsprogram inför Uppsala triathlons sprintdistans.
 
Ur min dagbok: "Igår var jag på ett uselt humör. Agerade i affekt på träningen. Kastade mina slitna skor och svor. Nu har den lagt sig, känslostormen."
 
 
 
 
Maj
Fortsätter med mina kroppsliga experiment och slutar tvätta håret med schampo. Ser med stor förnöjsamhet hur tomatplantorna frodas. Gör pyrojobb till Ålands brand- och räddningsförbund, en klocka där västra Saltviks nya brandkårsanläggning är motivet.
 
Ur min dagbok: "Lönedag och WOW! Pengarna bara... inte rullar ut! Lade 400€ till sparkontot/resekontot. Känns så bra att det är en sån otrolig skillnad!"
 
Juni
Inleder sommarlovet med att delta i Uppsala triathlon och kommer på tredje plats. 
Packar minimalistiskt och reser till Fuerteventura.
 
Ur min dagbok: "Har ont i piriformis efter en sträckning under semestern. Just i skrivande stund är jag så otroligt deppig, känner mig värdelös. På allt."
 
 
 
Juli
Får nya pyroförfrågningar till Skördefesten, blir inget med det. Rensar ur förrådet. Ger upp försöket att hitta en naturlig deo och går omkring med ständigt fuktiga armhålor med amper odör. Åker på aktivitetssemester med Mikaela. Vi cyklar och paddlar i Roslagen ett par dagar.
 
Ur min dagbok: "Kumlinge ger mig återhämtning. Långsamma dagar med vattnet och skogen inpå knuten. Timmar av läsning ute på altanen eller i soffan. Upptäckarpromenader på nya stråk. Älgar på åkern och rådjur i skogen. Samtal med mer och mindre bekanta längs byvägarna. Färska ägg från glada höns av grannen."
 
 
Augusti
Deltar i Käringsund triathlon och vinner FM-guld i olympisk distans i min åldersklass. Håller föredrag på Ålands marthadistrikt om min köpbefrielse. Får pyrojobb till Ålands golfklubb, två vandringspriser till deras klubbmästerskap.
 
Ur min dagbok: "På tal om Joel, för att få en skymt av honom lockade jag hem honom genom att baka blåbärsmuffins. Han tog Hampus med sig, de kastade välvilligt i sig ett par styckna och drack med skrynkliga mungipor av min beska flädersaft."
 
 
September
Tar tag i hallrensning och reder upp i köksskåpen. Tänker på att ytterligare minska på plastförbrukningen under Plastfri september och käkar rester under matsvinnsveckan. 
 
Ur min dagbok: "Matsvinnsveckan gjorde mig till en riktig restätare. Upplever att matkostnaderna varit väldigt låga denna månad."
 
 
Oktober
Njuter av hösten och långa skogspromenader med Johan och hundarna. Vi plockar svamp och skördar tomater som hängs upp i fönstret för att mogna. Jag anmäler mig och Johan till lillajulmarknaden, tillverkar brända halsband och bokmärken i läder. Får förfrågan om att samarbeta med Anna Karlsson, Oktober jewellery, och bränner några provkulor till hennes fina halsband.
 
Ur min dagbok: "Jag bytte samtalsämne. Eller nej, samtalet gled in på annat. När jag borde ha frågat hur det kändes och inte suttit försjunken i annat. Jag borde ha frågat hur han mår. Jag borde bry mig mera om dem omkring mig. Inte vara så självupptagen. Saker kan vänta. Ge av din tid. Ge av dig själv. Avbryt det du gör för en stund och ägna dig helhjärtat åt samtalet. För det är väl dina älskade värda?"
 
 
 
November
Skriver väldigt lite, jobbar desto mer och känner mig trött, risig och plufsig. Lider av stressmage men fokuserar på nya mål då jag anmäler mitt intresse till Öspelen på Gibraltar 2019. 
 
Ur min dagbok. "Det regnar och stormar ute. Fötterna är kalla under täcket som har gulnat lite i överkanten. Jag har inte duschat efter yoga och träning. Håret känns halvflottigt."
 
 
Jenny Petterssons foto.
December
Gör min debut på lillajulmarknaden. Affärerna går sådär. Ser fram emot jullovet och att få andas ut. Firar en fridfull jul utan krav och stress. Köper inga julklappar, utan ger bort presenter i form av begagnade böcker och upplevelser till fadder- och brorsbarnen.
 
Ur min dagbok: "På vägen hem hittade jag en gubbe i diket, redlös! Han var på väg hem från en julfest och hade druckit någon snaps för mycket. Vi slog följe och gick armkrok hela vägen. Jag lämnade honom vid hans port."
 
 
Jag önskar alla ett riktigt Gott Nytt Hållbart Konsumtionsfritt och Målinriktat 2018!
Allmänt, Hud och hår, Hållbarhet, Konsumtion, Pyrografi, Rensa, kläder, mat, miljö, tid, träning och hälsa | Konsumtionsfritt år, köpfritt år, köpstopp, köpbefrielse, konsumism | | En kommentar |

Jag hittade mig!

Mitt konsumtionsfria år går mott sitt slut. Från början var mitt mål med det här året att inte konsumera nya kläder, utan att enbart köpa det jag absolut behövde på loppis. Eftersom jag kände en enorm befrielse i och med mitt beslut, tog jag raskt steget vidare och förbjöd, eller snarare lovade, mig själv att över huvudtaget inte köpa kläder. Det ena ledde till det andra och strax hade jag bestämt mig för att inte konsumera något annat än mat och de förbrukningsvaror man handlar i livsmedelsbutikerna.
En klausul fanns dock och det var löparskor. Eftersom de jag hade sprang på sista versen gav jag mig själv lov att införskaffa ett par nya när behovet var skriande. Ända till april tog det innan jag efter många om och men hittade skorna jag letat efter.
 
Utöver löparskorna har jag gjort några avsteg i mitt köpstopp. Bilden nedan visar de inköp jag gjort under året.
 
 
I februari köpte jag i misstag två böcker från Emmaus. Jag glömde liksom helt bort mitt löfte och stod sen snopen och 8 euro fattigare med Fred Forsells bestsellers i näven. Men bra var de, det måste jag erkänna. Känn dig hedrad, Fred!
 
Eftersom jag slutade använda schampo i maj ansåg jag att en svinhårsborsten var en vettig investering. Schampot tar fort slut medan borsten, om man sköter den rätt, håller en hel livstid. 
 
I juni deltog jag och Tri-Marie i Uppsala triathlon. Vi båda iförda lånade trisuits, dvs. den tunna dräkten som liknar en brottardräkt som man har under våtdräkten i triathlon. Vi lyckades båda bra i loppet, jag kom på tredje plats och tänkte att jag faktiskt förtjänade att äga en alldeles egen trisuit!
 
Mascaran och foundationen kan väl nästan räknas som förbrukningsvara ändå?
 
Cykeltröjan kostade 3 euro på Emmaus. Det gick helt enkelt inte att låta bli!
 
Det som började med att jag ville skona mig själv från klädinköp har under året lett till så mycket mer. Jag har känt mig mer tillfreds med mig själv än någonsin tidigare. Jag har känt mig stolt över att jag äntligen har vågat sluta bry mig om det senaste modet, att äga den senaste mobiltelefonen eller att fylla hemmet med trendiga inredningsdetaljer. Jag har undan för undan skalat av mig masken, målmedvetet rensat bort skiten, tagit bort allt som inte hör hemma här. Och kvar står jag i ordningen och redan, rätt ojämn i frisyren och med få kläder på kroppen, men ändå en äkta person. 
 
 
Allmänt, Konsumtion, Rensa, kläder, tid | Konsumtionsfritt år | | Kommentera |

Gnäll

OBS! Bilderna i detta inlägg har ingenting med texten att göra. De är bara där för att lätta upp stämningen lite.
 
Jag har äntligen fått jullov och allt är väl fint med det förutom att jag har vuxit ur mina byxor och tvingats gått omkring i leggings och strumbyxor den senaste veckan. Jag har under en tid försökt att negligera det faktum att jeansen känts väldigt trånga, trots att det varit ett bökigt projekt att dra dem på sig, samt att de lämnat sömmarna kvar längs insidan av benen då jag krängt dem av mig. Det hela urartade i tisdags, då vi hade den årliga pysseldagen i skolan.
Julgranspynt i tapetpapper var vad vi höll på att klippa ut. Jag satte mig på huk på golvet för att bre ut en tapetrulle och kände bokstavligen hur blodet började flyta trögare i benens ådror och jag insåg att jag snabbt behövde ta mig upp ur den obekväma ställningen innan jag skulle få kallbrand i fötterna. När jag dessutom under vårt planeringsmöte på eftermiddagen lite diskret blev tvungen att knäppa upp knappen för att över huvud taget kunna andas insåg jag att detta var droppen.
Ett välkänt citat ringde i mina öron: "Just because it zips, doesn´t mean it fits".
 
Januari 2017
 
 
Byxorna hamnade i garderoben och dagen efter klädde jag mig i leggings och lång kofta. Såväl kolleger som elever höjde förvånat på ögonbrynen och kommenterade min "nya stil", eftersom det är sällsynt att se mig i något annat än just jeans.
"Nämen Jenny, har du klänning?"
"NÄ! Det är en tjock och plufsig kofta och den symboliserar precis hur jag känner mig inombords!"
Ville jag säga.
Jag kanske till och med sa det, jag minns inte så noga för jag hade fullt sjå med att försöka hantera den omvälvande identitetskrisen jag upplevde där och då.
 
Januari 2017
 
Det är ju ytterst motiverande att bli av med det extra hullet då jag inte har något annat val om jag inte vill gå i leggings och tjock och plufsig kofta resten av mitt liv, Eftersom jag har köpstopp är det ju inte aktuellt att jag införskaffar mig ett par nya byxor i större storlek. Och som om det inte normalt sett är snudd på psykisk misshandel för mig att prova kläder skulle det innebära ren och skär tortyr att i detta skede, då jag känner mig som Heffaklumpen själv, ställa mig i en provhytt och försöka inbilla mig att jag skulle bli nöjd över att se mig själv iförd ett par stuprörsjeans designade för långbenta modeller utan muskler. 
 
Januari 2017
 
Så blev det julafton. Iförd strumbyxor och stretchig kjol njöt jag av livets goda som dukats upp på bordet hos Pappa. Klassisk julmat, tillsammans med veganska alternativ och avslutningsvis en kaloristinn raw mjuk pepparkaka med cashewkräm. Och som tur var fick jag under hemfärden från julfirandet lite annat att tänka på än tjocka lår och trånga jeans.
Bilen har havererat.
 
God jul!
Allmänt, Konsumtion, kläder | | Kommentera |
Upp