Vad gömmer du i städskåpet?

Sedan jag bosatte mig på nuvarande adress har min dammsugare delat plats i städskåpet med en miljon andra prylar som inte överhuvudtaget har med städning att göra. Grejerna har liksom bara tryckts dit för att de inte har haft någon annanstans att ta vägen, eller för att de är för stora för att passa i något annat skåp. Dammsugaren har liksom fungerat som ett stöd för presentpapper, cellofan, lister och hyllplan, snarare än som en städmaskin och det är lätt att räkna ut varför jag föredrar att sopa golvet: det är helt enkelt för jobbigt att lyfta ut dammsugaren då det alltid resulterar i att diverse långa saker skramlar ut på hallgolvet som ett trädgårdsplockepinn.
 
I dag kände jag mig tillräckligt handlingskraftig och målmedveten för att åta mig uppgiften att röja och organisera oredan i städskåpet. Det är rätt fantastiskt att jag i fem år har ödslat energi på att störa mig på något som gick att ordna upp på en dryg timme. Fantastiskt är det också att det helt plötsligt blir roligt att rensa och av bara farten hade jag rett upp i övriga hallskåp som även de var fulltrottade med sådant jag lovat mig själv att göra mig av med: prylar som aldrig används och som därför inkräktar på mitt fysiska och själsliga utrymme.
 
 
Städskåp före och efter.
 
 
Ibland är det svårt att komma till skott med att lösa sina problem, oavsett om de är stora eller små, rent fysiska eller av mer psykisk karaktär. Att sopa problemen under mattan (eller gömma dem i städskrubben) är ingen bra idé, för man vet ju att de finns där ändå och skaver som en sten i skon och hindrar en från att göra sådant man vill eller behöver. När man röjer och rensar i det fysiska utrymmet skapar man också mer plats för nya, positiva tankar - som att det plötsligt är riktigt kul att dammsuga!
 
 
Allmänt, Rensa | | Kommentera |

Förråds-feng shui

Denna regniga julidag packade jag ner kaffetermosen i min röda tygkorg, lade ner ett varsitt revben till hundarna, sökte upp bästa playlisten på Spotify i telefonen och begav mig ner till förrådet. 
Någongång måste det göras och ingen dag är bättre än någon annan, så medan hundarna sysselsatte sig med benen, började jag gräva mig igenom bråtesmassorna. 
 
Jag har rensat ganska friskt i hemmet sedan årsskiftet, men jag har blundat för röran i förrådet. Det ena av dem. Jag har tyvärr två stycken. Ett är för mindre skitiga saker som används mindre frekvent. Det andra är för, pja... mer skitiga saker som används mer frekvent. Det är också i det utrymmet det blir som mest stökigt där vinterdäck till bilen, snowboards och skidor, surfbrädor och tält samsas om utrymmet med oljor, klinkers, lister, skåpdörrar, verktyg och diverse skrot.
 
 
Här har jag under sex månaders tid så förnuftigt förespråkat ett minimalistiskt leverne, när sanningen är att jag i själva verket är en horder av värsta slag! Jag behövde kasta ut rubb och stubb för att överhuvudtaget komma in genom dörren. Allt sorterade jag sen i tre högar: spara, slänga och skänka. I dag fanns det ingen säljahög, för jag ville helt enkelt bli av med skiten på stört!
 
 
 
Två och en halv timme, en kaffetermos och två revben senare hade jag omsorgsfullt stuvat in alla sparagrejer tillbaks in i förrådet - var sak på sin plats. En säck bråte hamnade i sopcontainern innan jag lastade hundarna, tillsammans med skänkaprylarna, in i bilen och lämnade av allt på Emmaus (ja, allt förutom hundarna). 
Med gott humör och samvete lika rent som Moder Teresas, spatserade jag sen in på biblioteket för att belöna mig själv med någon underhållande kvällslektyr. En lättare skugga tornade dock upp sig över min klara blick då skärmen på lånedatorn meddelade att jag hade en skuld.
Den tar jag itu med en annan dag...
 
 
 
 
 
 
Allmänt, Rensa | feng shui | | Kommentera |

Ett blåbär i grönsakslandet

På ett litet område, i ett hörn längst bak i svärmor Marits frodiga grönsaksland, har jag min torftiga lilla odlingstäppa. Här sitter jag och krafsar bort ogräs så välvilligt bland lökarna jag satte tidigare i våras. Palsternackan jag sådde har försiktigt börjat kika upp ur jorden och på klena stängler kämpar den för att hålla sig vid liv. Helst smyger jag ner till landet när Marit inte är där, för jag känner mig som en elefant i en porslinsbutik mitt i allt det där fina hon trollat fram med sina gröna fingrar. Men mitt i allt dyker hon upp, i stråhatt och flanell, och kommer med goda råd och meddelar vilka grödor det är dags att skörda. 
 
 
Här är en del av fredagens skörd som fick lägga grunden till middag och efterrätt.
 
 
Rådjur marinerat i vitlök, timjan och oregano.
Nypotatis med rädisor och ruccola.
Rabarberpaj med grädde och färska jordgubbar.
 
 
 
Men på min balkong i stan börjar det hända saker!
Tomatplantorna har fått gula små blommor och snart får vi skörda paprika!
 
 
 
Små steg framåt för en odlingsnovis.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Upp