Novembersurf

Såhär i slutet på november kan en dag på stranden te sig som ett mindre lockande alternativ. Jag hade faktiskt också tänkt att det vore skönt att ligga på soffan inlindad i en stickig pläd med händerna kupade runt en kopp varmt te. Men den låga vintersolen sken så lockande rätt in genom fönstren och hundarna var uttråkade. Dessutom var Johan så entusiastisk inför de fina vindarna som utlovades så det räckte över till mig också. Sagt och gjort, vi packade pickisen och drog iväg till Degersand för att surfa. 
 
En helt tom strand bara för oss! Vinden rev i jacktyget där vi stod och blickade ut över havet och vågorna som rullade in. Jag som sörjt förlusten av snön som regnade bort tänkte att det inte var så tokigt med den här inkonsekvensen hos årstiderna trots allt.
 
 
Henka dök upp och höjde sin vindmätare mot skyn. Den bekräftade det vi redan förstått där vi stod och hukade mot novembervinden med fladdrande jacktyg - det blåste bra!
 
 
Kitarna riggades. Vi drog på oss våtdräkter, huvor, handskar och skor. Vi tejpade alla skarvar med silvertejp och gav oss i kast med the battle of the waves. En knapp timme på vattnet är ungefär vad jag uthärdar i dessa temperaturer. Varmt vatten i termos för att tina upp stelfrusna fingrar är ett bra knep.
 
 
 
När vi styrde hemåt var både människor och hundar nöjda med eftermiddagen på stranden. 
 
 
 
 
Allmänt | Degersand, kitesurf tjejer | | Kommentera |

Den stora mammastrejken

Det är onsdag eftermiddag och efter en lång arbetsdag styr jag in min lilla bil på hemmets parkering. Jag stretar uppför de sex trapporna med mina tunga väskor, fyllda med kvällsarbete, samt matkassarna som jag lyckats få med mig på samma gång. Armarna är två meter långa, fingrarna har tappat blodcirkulationen och fastnat sitt grepp när jag väl kan släppa ner kassarna innanför dörren. Jag bryter upp ett krokigt finger i taget, grinar illa av smärta och hänger av mig jackan. Muttrar lite då jag ser skolväskan som ligger slängd i hallen och 43:orna, blöta och skitiga, mitt på golvet. Jag går in i lägenheten och finner köksbordet i en enda oreda. Någon har stekt pyttipanna, lämnat stekpanna och mjölktetra framme. Muttrar och suckar, går in i köket. Någon har plockat disk från sitt rum. Tallrikar, glas, bestick ligger i en enda röra på diskbänken tillsammans med några colaburkar och petflaskor. Kniper ihop läpparna, försöker räkna till tio. Hundra. Men sen kan jag inte hålla mig. 
 
Jag stövlar osmidigt in till någons rum, där denne sitter tillbakalutad på skrivbordsstolen och kollar något häftigt youtubeklipp. Ordväxlingar utbyts, till en början i sansad och återhållsam ton, men stegras snabbt till höga röster i falsett. På världens minst pedagogiska sätt försöker jag instruera tonåringen i vart man sätter sin skitiga disk och hur man hanterar det faktum att diskmaskinen är full.  
 
Jag fattade att jag redan var förloraren i denna tvist. Att agera i affekt leder sällan till gott samarbete. Men jag tänkte inte ge mig! Efter omoget övervägande beslöt jag mig för att gå i strejk! Grunderna var ojämställda arbetsvillkor i hemmet. Jag slängde in matvarorna i kylen, deklarerade högljutt att den som vill ha middag idag fick laga den själv. Sen drog på mig träningskläderna, stack iväg på intervallträning för att därefter sitta barnvakt hemma hos Gustrikssons till kl. 22.30. 
 
Timmen var sen då jag kom hem. Hemmet doftade mat. Väskan upphängd och skorna på sin plats. Köksbordet var uppstädat, diskmaskinen var urplockad och diskbänken polerad. 
Jag knackade försiktigt på dörren till tonårsgrottan och klev in. Han tittade upp från dataskärmen med ängslig blick. 
"Jag lagade köttfärssås och ris, men det blev inte gott. Och så städade jag upp i köket."
Det knep till i bröstet på mig då samvetet bannade mig för mitt utspel tidigare.
Vi försonades och strejken var därmed avblåst.
 
För den här gången...
 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Den kinkiga bokslukaren

Jag älskar att läsa böcker och det ska vara riktiga böcker. Sådana med pärm och sidor. Jag vill bläddra, vika hundöron (fast man inte får) och bygga vingliga boktorn på nattygsbordet. Mitt torn rymmer för tillfället ett otal påbörjade böcker i en salig blandning titlar och genrer, för jag vet aldrig vad jag är sugen på att läsa då jag kryper till sängs om kvällarna. Det är humöret och graden av trötthet som avgör vilken bok jag plockar upp. Ibland vill jag läsa i spanskaboken, mumla ord och glosor tills jag somnar med buenos noches på läpparna. Ibland vill jag förlora mig i en lättsam roman om knepiga relationer med lyckligt slut. Emellanåt läser jag om hormonsmart mat och effektiv träning, om jag inte väljer att förkovra mig i språk, retorik och skrivande.
På sistone har jag lidit av en tydlig sinnesförvirring. Jag har haft svårt att koncentrera mig och inte avslutat en bok på jag vet inte när. Jag antar mig böckerna med skepsism, tappar lätt intresset men är inte sämre än att jag låter dem ligga kvar i tornet för att någon gång ge dem en andra chans. Ikväll ska jag låta Jojo Moyes få chansen att fånga min svårflirtade litterära uppmärksamhet. Om det är så att hennes Toner i natten (fånig titel) inte lyckas gripa mig tar jag tacksamt emot förslag på en riktig bladvändare!
 
 
 
 
Upp