Den som inga byxor har...

Under mitt fyra månaders klädköpsstopp har jag inte en minut saknat själva klädinköpen, men kläder är ändå en förbrukningsvara som inte håller för evigt. Och visst finns det andra, rätt små ändå, problem man kan stöta på som icke-klädkonsument. Som tur var är problem till för att lösas, alternativt ignoreras.
 
Kläderna går sönder
Cirka en vecka efter mitt köpstopp trädde i kraft, lyckades jag spränga grenen på mina favoritjeans. Med en irriterad rynka mellan ögonbrynen vek jag ihop brallorna och lade dem i garderoben i väntan på lappning. Ett flertal håliga strumpor har jag slängt. Johan påstår att det är mina nariga hälar som slipar sönder strumporna. Jag medger att han har rätt, mina hälar är som kardborreband och fastnar lätt i lurviga saker. Emellanåt är det ändå praktiskt att ha fnöskiga fötter, eftersom man kan klia sig med dem. Liksom skrapa hälen mot kliet. Hursomhelst. Johan hävdar att bara jag börjar fila sulorna med 180:ans sandpapper, kommer strumporna hålla bättre.
 
Resa utan bikini
13 juni drar vi till Fuerteventura och jag har ingen bikini. Egentligen är detta inget problem, eftersom jag sällan (nästan aldrig, vill jag påstå) ligger lättklädd på stranden för att jobba på brännan. På våra resor söderut befinner jag mig oftast ute på vattnet iklädd hel våtdräkt. Jag tänker ändå lösa detta icke-problem genom att bära sporttop och shorts då jag känner att jag vill visa lite hud.
 
Bröllop och fest
Jag vill minnas att jag var lätt stressad över det torftiga utbudet av festblåsor i min garderob inför fjolårets festlighet, då min fina kusin Lina gifte sig med sin Daniel. 
I juli ska vi på bröllop igen och ofta börjar ju klädångesten inför en sådan viktig händelse att gro rätt tidigt i amygdalan. Detta år känner jag mig lättad över att slippa den här ångesten. Jag får helt enkelt återanvända fjolårets bröllopsstass, klä mig i någon annan gammal "slarvå" eller rota igenom vännernas garderober.
 
I skinnpaj på bröllop, anno 2010.
 
Slitage på träningskläder
För att inte nöta ut träningskläderna låter jag lukten avgöra ifall de behöver tvättas eller ej. Tröjor och toppar hänger jag på tork mellan träningspassen, minst två gånger använder jag dem innan de landar i tvättkorgen. Byxor och tights kan jag ha en vecka och sporttopen brukar jag ta med mig in i duschen efter träning, då jag sköljer upp den med bara vatten. 
 
Sunkiga bh:ar
Ett par nya bh:ar är nog det jag längtar mest efter just nu. Jag äger tre stycken, två vita och en svart. Eller rättare sagt: två grådaskiga med en svag gul nyans i armhålsområdet, och en svart. Men äh, underkläder är väl det som är minst viktigt vad gäller utseende då de, som namnet antyder, ligger underst och därmed inte syns. 
 
 
Allmänt, Konsumtion, kläder | | En kommentar |

Nya skor, ett vettigt köp!

April är snart slut och här om dagen gjorde jag mitt första konsumtionsinköp det här året. Jag hade helst sluppit, men jag stålsatte mig och åkte för tredje gången till Team Sportia för att prova nya löparskor. Mina gamla är utslitna till ogienkännlighet. Fötterna har halkat omkring i skon och fotens utsida har trängt ut genom ett stort hål som jag depserat försökt tejpa igen med silvertejp. 
En stund senare hade jag inhandlat ett par Nike Free och jag kände mig nöjd med mitt inköp! Jag snörde genast på mig skorna och gav mig iväg på en runda i regnet. Skorna satt bra och stadigt på foten. Inga knöliga tejpbitar som störde. Inget hål som läckte in regnvattnet som samlats på asfalten. 
 
 
Det är lätt att fastna i dåliga konsumtionsmönster. Reklam väcker köplusten och får oss köpa prylar vi egentligen inte behöver. Utföräljningar och reor låter oss tro att vi sparar pengar på att konsumera!
Att betala kontant med pengar du faktiskt har i vetskap att det du köper är en vettig och välbehövlig sak, ger din pryl ett mervärde och dessutom ger det dig en helt annan tillfredsställelse!
 
 
 
Allmänt, Konsumtion, träning och hälsa | | Kommentera |

Mot nya mål

Rörelse, utevistelse, svett och ren fysisk utmattning är sådant som när mig. Vissa arbetsdagar kan dränera en på energi och det bästa jag kan göra då jag kommer hem är att snöra på mig löparskorna och ge mig ut på en runda. Allmän grinighet och dåligt humör botas bäst på samma sätt. Att sätta sprätt på endorfinerna är för mig det bästa sättet att mota bort min inre Grin-Olle.
 
Jag tränar förstås när jag är glad också och extra kul är det då jag har ett mål i sikte. Om ett par månader står jag, tillsammans med min tri-kompis Marie, på startlinjen till Uppsala Triathlon där vi kör sprintdistansen. Vi brukar träffas i bassängen en gång i veckan, där vi plaskar omkring i våra färgglada mössor. Utöver det har vi egna träningsupplägg som vi följer till punkt och pricka.
 
 
I vanliga fall går jag ofta på känsla och spontanitet, men då det gäller träning älskar jag att följa scheman, göra listor, bocka av och bokföra. 
 
Idag stod onsdagsintervallerna på schemat. Pulsen går i taket, lungorna värker och bena krampar. Men endorfinerna rusar i takt och här sitter jag nu så nöjd och bockar av.
Ett steg närmare målet!
Upp