Inre hållbarhet med pulsträning

Jag har höstlov. En av de bästa grejerna med att vara ledig är att jag har tid för en längre cykeltur. Allra helst ner till Skeppsvik, Eckerö, som från casa del Johan är en precis lagom lång och ansträngande runda. Cykling är verkligen oslagbart när det kommer till välbefinnande och inre hållbarhet. Du får inte bara frisk luft och motion, du får även en-två timmars egentid där tankar och idéer väcks och problem löses.
 
 
 
 
 
 
Min träningsdos har minskat rejält i tid sedan sommarens målmedvetna träningsprogram inför triathlon. Den totala träningstiden har visserligen kapats, men intensiteten har ökat. På vardagarna ser jag till att få upp flåset ordentligen med 20-30 minuters HIITpass (High Intensity Interval Training) och jag använder, utöver den egna kroppsvikten, utrustningen i mitt lilla hemmagym. Kettlebells är ett oslagbart träningsredskap, du får både styrke- och cardio i ett. Det finns i princip ett obegränsat antal övningar och variationer med kettlebells där den klassiska swingen kanske är den mest kända.
 
 
Genom träning med hög intensitet, samt styrketräning, ökar du mitokondrierna i kroppen. Mitokondrierna är små organeller inuti cellerna där energi skapas. De hittas främst i hjärt-, lung-, lever och muskelcellerna och har en nyckelroll i det mänskliga åldrandet. Dessutom leder de till betydligt högre energiförbränning och till ett piggare du!
 
 
Trots heltidsarbete, småbarn, skjutsar, föräldramöten eller vad man nu har för ursäkt, vågar jag påstå att alla kan hitta 20 minuter, om inte varje dag så åtminstone några gånger i veckan, där man prioriterar sig själv, sin egen hälsa och välbefinnande. Dra bort 20 minuters slösurfande eller TV-tittande, höj pulsen och njut av ditt förlängda liv! 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, Hållbarhet, tid, träning och hälsa | cykling, kettlebells, inre hållbarhet, pulsträning, hiit | | Kommentera |

Fulltankad!

Efter en arbetsvecka med program varje kväll var det skönt att ha en lördag utan några spikade planer. Efter lunch drog vi iväg till skogen. Att hitta svamp är egentligen helt sekundärt då vi ger oss ut bland träd och mossa, trasslar in oss i omsorgsfullt vävda spindelät och blir blöta om baken där vi sitter på huk i blåbärsriset. Därför var denna ringa skara med babykantisar bara en glad och bokstavligen liten överraskning.
 
 
Idag var det Nemos tur att ha pejlen på sig. Eller, det är nästan alltid hans tur att ha pejlen då vi strövar i skogen, eftersom han gärna ger sig iväg på egna upptåg utan att ha koll på sin flock.
 
 
Men när det vankas godsaker håller han sig i närheten !
 
 
Om det var fattigt med svampar, fanns det desto mer lingon och blåbär.
 
 
Hemma på gården finns det mycket att skörda just nu. Jag fick tips om att knipsa av kvistar med ännu omogna tomater och hänga dem i fönstret.
 
 
Tomaterna är det enda jag lyckats odla med framgång i år.
 
 
Tur att plommonträdet levererar utan vidare omsorg.
 
 
Och man får skynda sig att plocka upp päronen som fallit till marken innan Luna satt i sig allihop!
 
 
Efter en cykeltur lagade vi godaste vegokäket: kikärtsbiffar med svärtad sötpotatis och coleslaw. Tittar man noga kan man se några gyllenbruna babykantisar bland de rostade pumpafröna.
 
 
Sovmorgon, långfrukost, pyssel på gården, barr i stövlarna, 30 km på cykel i medvind och god mat i magen - mer än så behövs inte för att jag ska känna mig fulltankad med ny energi!
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, mat, tid, träning och hälsa | kantareller, kikärtsbiffar, hundpejl, tomater | | En kommentar |

Där fick du, Fjolårsjenny!

För fyra år sedan deltog jag i mitt första triathlon på sprintdistans i Käringsund. Av Johan hade jag fått låna en gammal uttjänt våtdräkt som var full med hål och lappar. Cykeln jag framförde var ett skramligt skräll med dåliga växlar och bromsar (inköpt på postorder från Hobby Hall), men ändå fullt utrustad med pakethållare och lampa. Jag kunde inte simma vidare bra och absolut inte crawla. Jag fick helt enkelt lov att förlita mig på mina starka ben och en god kondition, tänkte jag inför loppet.
 
 
Den 750 m långa simningen bröstade jag mig igenom på dryga 19 minuter och var nästan sist upp ur vattnet (ett par äldre damer utan några medaljambitioner flöt iland strax efter mig). Jag lyckades med god vilja kapa några placeringar under den 20 km långa cyklingen och under löpningen på 5 km tog jag in ytterligare och kom i mål på en andra plats i motionsklassen.
 
 
 
 
Jag fastnade genast för triathlon, men jag förstod att jag inte skulle nå framgång om jag inte lärde mig simma vettigt. Efter en massa Youtubeklipp och många träningspass i bassängen hade jag lärt mig att crawla och stod året därpå (i samma slitna våtdräkt) på stranden i Käringsund igen. Jag kapade simtiden med sex minuter och den gamla härken jag trampat på tidigare hade jag bytt ut mot en smidigare sporthoj, vilket gjorde att även cyklingen gick betydligt snabbare.
 
 
Såhär fyra år senare är det fantastiskt kul att tänka tillbaka på utvecklingen som skett. Med mer erfarenhet, mer träning, mer muskler och mer jävlar anamma gjorde jag (tillsammans med Gula faran) förra helgen mitt bästa lopp någonsin! Det var mitt andra på den olympiska distansen (1,5 km simning, 40 km cykling, 10 km löpning) och även om jag fick en fin guldmedalj är jag mest av allt nöjd med att jag slog Fjolårsjenny med 7 minuter!
 
 
 
 
 
Upp