Käringsund triathlon 2015

För tredje året i rad var det dags för mig att inta startpositionen på stranden i Käringsund tillsammans med de andra deltagarna i Käringsund triathlon. Jag hade laddat med en halvliter rödbetsjuice om dagen i en vecka, lånat racercykel av Patrik L. och tränat rätt mycket på alla momenten. Känslan inför loppet var således bra, jag var redo, lagom nervös och målet var att slå fjolårstiden.
Jag blev lite nedslagen då jag på fredagen fick reda på att de dragit om simsträckan så att den blivit snäppet längre. Men då får jag simma snabbare istället, resonerade jag med mig själv. 
 
Det är härlig stämning i Käringsund dessa dagar. Många kända och okända människor, man hejar och pratar, peppar och önskar varann lycka till. Det är allt från gängliga ungdomar till medelålders herrar med ölbuk som deltar i evenemanget. Alla kan vara med och göra racet till sitt eget. Själva triathlonhelgen inleddes redan på fredagseftermiddagen då stafetten gick av stapeln. Jag och Johan åkte dit för att se då Mikaela och Johan från Goodtechs lag tävlade, samt Patrik H. från Crosskey. De gjorde alla en kanoninsats för sina lag!
 
 
 
Kl. 9.00 på lördagsmorgonen gick starten i sprintdistansen. Vi var totalt ett 50-tal triathleter som kastade oss i vattnet och inledde sprinten med den 750 m långa simningen. Det blåste på rätt friskt och jag fick ett par rejäla kallsupar. Dessutom var det trångt i början, ben som sparkades och armar som viftade. Jag hade ändå ett bra flow, vevade rytmiskt på och kände mig stark i armarna. När jag kom upp ur vattnet och fram till växlingsområdet förstod jag att jag haft bra fart på simningen. Fort av med våtdräkten, på med cykelskorna, kräkas lite havsvatten och sen trampa, trampa, trampa!
 
 
Jag är rätt stark i bena, så min taktik var att ge järnet på cyklingen. Tyvärr var jag rätt ensam längs vägen, det blåste friskt och jag gick ut lite väl långsamt. Någon enstaka körde jag om och då det var dags att svänga blev jag omkörd själv. Jag beslöt mig för att inte släppa cyklisten ur sikte och först då jag tog rygg på honom kände jag att jag dittills cyklat alldeles för återhållsamt. Jag trampade ur ordentligt sista sträckan av de totalt 20 km vi cyklade och hade en känsla av att ligga bra till då jag kom fram till växlingsområdet. Bytet gick bra, jag fick snabbt på löparskorna och benen var inte fullt så stumma som förra året, då det kändes som att springa på styltor.
 
 
Löpningen springer man två varv, en totalsträcka på 5 km. Efter första varvet var jag slut, jag förstod inte hur jag skulle orka springa ett varv till! Men så fick jag se Johan, Fredrika och lille Victor, Sven och Marianne stå och heja på mig. Jag ryckte åt mig en mugg sportdryck och tog en klunk. Jag slog bort alla tankar på att det var jobbigt ur huvudet och mitt i allt fick jag nya krafter! Andra varvet brukar normalt kännas lite lättare faktiskt, man kommer in i det där flowet igen. När målet närmade sig hade jag lite kvar att ge, jag ökade, min lilla hejjaklack ropade och skrek, jag höjde armarna till en segergest och blev omsprungen precis före målgång. Attans!
 
 
Jag klarade mitt mål. Min tid på 1:21:13 var 42 sekunder snabbare än ifjol och gav en fjärdeplacering! Speciellt nöjd är jag med simningen, som gick så galant! Jag är lite besviken över att jag inte gav mer på cyklingen, men överlag är jag nöjd med loppet.
Det som känns fint är också att ha sin egen triathloncaddy med sig. Johan har varit suverän, burit grejer, lastat cykel, hejat och uppmuntrat både före och under loppet. Sånt betyder så mycket, puss på dig!
 
Träningen inför nästa lopp, Öppet spår 2016, startar med backintervaller på tisdag. 
 
 
Allmänt | | En kommentar |

Förra helgen

Jag är säker på att alla som varit på en semesterresa (suparresa till Kos, meditationsläger i Bali eller fotvandring bland jätteödlor i Galapagos) kan känna ett sting av ovilja att komma tillbaka till verkligheten. Man kan nästan bli lite deprimerad och istället för att fokusera på allt fint man upplevt (Berra som kom hem naken en kväll, tystnaden i klostret och de vackra färgerna i munkarnas saronger eller en häpnadsväckande naturupplevelse) ser man bara vardagen som ett hotfullt åskmoln.
 
Efter vår avkopplande helg var jag istället är full av energi när jag kom hem sent på söndagseftermiddagen. Det luktade lite frasspiss i vänstra armhålan, märkte jag, håret var torrt av saltvattnet och det stack lite i skinnet. Jag hade rester av blålera mellan tårna men jag mådde fantastiskt bra på insidan! Jag rörde ihop en BBQ-sås och lät en halv grisrumpa badda i den på svag värme i ugnen medan jag städade och skurade hela lägenheten. Jag bäddade rent i sängarna och gick ner till tvättstugan. Medan maskinen rullade passade jag på att yoga en halvtimme. Efter att jag skrubbat kroppen ren satte jag mig ner med en kopp te och gjorde undan lite arbetsuppgifter. Jag skulle hämta Joel från sista Rosellaturen och jag oroade mig inte ens över att det skulle bli sent och jag skulle förlora viktiga sovtimmar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Ord mot ord

I Svenska akademins ordlista ryms 126 000 ord. Det finns en del väldigt fula ord och nu tänker jag inte på svordomar, utan ord som har någon form av sammasättning som klingar fel i mina öron. Det här är mina två värsta ord:
 
Klientel (kundkrets hos t ex advokat)
Jag vet inte om det är att första stavelsen som får mig att tycka att detta ord är riktigt snuskigt, eller om det är betoningen på sista stavelsen. Eller om det är de båda långa e:na som gör att det gnisslar som knivar mot en rostfri bänk i huvudet på mig. Det värsta är att ordet används ganska friskt i mitt arbete.
"Med tanke på vårt klientel borde vi..." kan det låta.
Och jag ryser.
Däremot har jag inget problem med ordet klienter. Det har en finare rytm i sig. Jag ska föreslå på nästa planeringsmöte i skolan att vi stryker klientel ur vår vokabulär och börjar använda oss av klienter istället.
 
Triumferande (segrande, jublande efter att ha vunnit framgång)
Med tanke på att ordet är hyfsat svårt att uttala och att det sällan används i vardagligt tal är det för mig en gåta varför detta otäcka ord ofta förekommer i barnböcker. 
"Jag hittade skatten!" skrek Egon triumferande.
Då jag har högläsning för mina elever brukar jag helt krasst lämna bort ordet, jag förmår helt enkelt inte att ta det i min mun.
 
Naturligtvis har jag mina favoritord. Ett par exempel:
 
Super Puma (Ålands sjöbevaknings helikopter)
Det här ordet är fint för det väcker vissa associationer i mig. Jag ser framför mig beslutsamheten hos mottagaren i alarmcentralen då en allvarlig olycka inträffat.
"Vi skickar Super Puman!"
Jag hör det karaktäristiska helikopterljudet eka, jag vet att nu ska piloten och hens bestättning ut på ett viktigt uppdrag, jag ser dess framfrart genom luften i tvära svängar med nosen lätt nedåtställd. 
(En super puma skulle också kunna vara en het kvinna, klädd i svart läderoverall med ett gäng porrpiskor fästa i ett bälte kring midjan, men hey, det är fritt att associera!) 
 
Qashqai (bilmodell från Nissan)
Smaka på ordet, säg det högt, säg det snabbt. Ordet låter mäktigt, något som en japansk ninja skulle kunna utropa då hen tar kål på fienden med ett sving av sitt blänkande svärd. 
"Qashqai!" ropade han triumferande.
 
Quattro (bilmodell från Audi)
Ja, ännu en bilmodell. Tungan liksom smattrar till i gomen då man uttalar detta ord. Lägg gärna till en spansk accent för bästa effekt och du kanske ser den hetlevrade, mörka flamencodansaren klappra i takt med kastanjetterna till intensivt gitarrspel.
Både Audi och Nissan lyckas tydligen med att hitta häftiga namn på sina bilmodeller och det ger säkert utdelning också. Jag hade en gång en Toyota Carina och det namnet får mig mer att associera till en vit, medelålders kvinna som jobbar som farmaceut. (Jag var luspank och fick den gratis, nu är den ett av liken på Jägerströms bilskrot.)
 
Vad har du för värsta/bästa ord?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Upp