Jenny testar: Laga egen tvål

Jag har länge varit sugen på att testa laga egen tvål. Sagt och gjort, i söndags drog jag ihop en tvålkokarkväll! Uppslutningen blev rätt klen, eftersom flera av gästerna låg i flunsa, migrän och jag vet inte vad. Men ju fler kockar brukar man ju säga och fyra personer visade sig vara fullt tillräckligt i mitt trånga kök. 
 
Jag hade läst på ordentligt, sett youtubeklipp och frågat bättre vetande om tips och råd inför kvällen. Vi körde till slut enligt detta recept som vi lagade två satser av. 
 
En sats tvål
450g kallt vatten
202g natriumhydroxid (lut, kaustiksoda... kärt barn har många namn)
735g rapsolja
300g olivolja
465g kokosolja
 
Du behöver också
Kastrull
Termometer
Plastkärl och slevar
Stavmixer
Eventuella dofter (t ex eterisk olja)
Handskar, skyddsglasögon
Former att hälla tvålsmeten i (silikon, plast, mjölktetror)
 
Jag var lite smånervös inför det första momentet, att blanda lutet i vatten. Under mina nätstudier inom tvålkokarkonsten höjdes många varningsfingrar inför just detta moment. Själva reaktionen mellan vattnet och lutet lär kunna framkalla såväl svåra frätskador som andningsuppehåll - ja, att laga tvål verkade i princip vara förenat med livsfara och full skyddsutrustning var att rekommendera för att överhuvudtaget klara livhanken!

Jag nöjde mig med att inhandla diskhandskar, vilka Malin modigt drog på sig innan hon tog tag i det riskabla uppdraget. Hon höftade upp lutet, spillde lite på golvet, kastade lite över axeln och fick till slut rätt mängd i måttet och jag var glad att jag skickat iväg hundarna med Johan.
 
 
När det var dags för det kritiska steget att blanda lutet i vatten (OBS! Mycket viktigt att hälla Lutet I Vatten och inte tvärtom) placerade vi skålen under köksfläkten. Blandningen reagerade och blev riktigt varm, men det var allt. Vi hade således fria luftvägar och synen i behåll och var redo för nästa steg.
 
 
Medan lutblandningen svalnade hällde Tilda upp oljorna i en kastrull.
 
 
Det tog sin lilla tid innan lutblandningen svalnat till 40 grader. Då värmde vi på oljorna till samma temperatur.
Det är viktigt att temperaturen på lut och olja inte skiljer sig för mycket åt.
Mamma hällde över den varma oljan i en plastskål...
 
 
... och Malin tillsatte lutblandningen.
 
 
Sen ska de två vätskorna mixas tills smeten tjocknar lite. Vi hängde över skålen och sökte "spår" i smeten
(och andades säkert in massa farliga lutångor), vilka skulle indikera att det var färdigmixat.
 
 
Vi hade valt fyra olika dofter till vår tvål: apelsin (torkad och mixad), älggräs (torkad och mixad), lavendelolja och citronolja. Vi delade upp en sats i två skålar och doftsatte den första laddningen med lavendel och citron. Här var vi osäkra på hur mycket doft som skulle tillsättas. Malin igen, hon tyckte vi skulle dra i rubbet (hävde ut lite på golvet, kastade lite över axeln) och sen var vår tvåblandning klar att läggas upp i formar.
 
 
Vi använde mjölkförpackningar, jag tänkte att det skulle funka fint eftersom insidan är vaxad.
Vi fick tejpa ihop långsidorna eftersom de började bångna när tetran fylldes.
En halv sats fick nästan precis plats i en liters tetra. Resterna hällde vi i creme fraicheburkar.
 
 
När vi diskat undan var alla så här lättade och glada. Nu skulle tvålarna stå och stelna 24 timmar.
Jag kokade te och vi summerade kvällens projekt med att det varken var svårt eller farligt att laga tvål. 
 
 
Morgonen därpå tittade jag till tvålarna och de hade stelnat riktigt fint.
Jag sket i 24-timmarsregeln, slet ivrigt upp tetran kring apelsintvålen och skar upp den i bitar.
 
 
Nu får vi vänta 3-6 veckor (lite olika bud) innan tvålen mognat klart och vi kan tvaga oss med vår alldeles egna, hemkokta och ekologiska tvål.
 
 
Ett par saker att tänka på:
- lut reagerar med aluminium, använd plastskålar och -slevar
- lutet ÄR inte att leka med, använd skyddshandskar och håll till under fläkten
- neutralisera lutstänk på diskbänk/hud/redskap med vinäger eller ättika
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, Hållbarhet, Jenny testar, miljö | laga egen tvål, tvålkokarkväll | | En kommentar |

Jenny testar: Laga eget maskindiskmedel

För ett par år sedan provade jag att laga eget maskindiskmedel, med tvivelaktigt resultat måste sägas. Disken blev helt enkelt inte ren. När jag häromdagen tagit den sista maskindisktabletten ur förpackningen ansåg jag mig vara skyldig till att göra ett nytt försök. Allt i zero waste anda.
 
Jag skivade en citron, hällde i havssalt, ättikssprit, hett vatten och mixade hela härligheten till en grumlig smet. 
 
 
 
Jag doserade två matskedar av diskmedlet i facket och slog igång eco-programmet. När maskinen jobbat klart kunde jag konstatera att mina ansträngningar var förgäves. På tallrikarna fanns matrester, besticken var matta och fläckiga och glasen likaså. Hälften av kärlen behövdes diskas om och den här gången satte jag tre droppar vanligt handdisk i facket, fyllde på med bikarbonat och salt (ett annat tips jag läste om). Slog igång maskinen på lite tuffare 65 grader. Inte heller denna behandling kunde tvätta rent min skitiga disk, så jag fick ställa mig med uppkavlade ärmar vid diskhon för att gnida bort det sista. 
 
 
Jag gav upp. Åkte till affären och införskaffade nya tabletter, det bästa (och dyraste) alternativet jag kunde hitta. Ska jag skräpa ner så ska jag göra det med stil! Ecovers tabletter innehåller plantbaserade ingredienser och är inte testat på djur. Höljet runt tabletterna är 100 procent återvinningsbara och kartongen är gjord av återvunnet material. 
 
I råd och röns undersökning om handdisk vs maskindisk kan de konstatera att: "Diskmaskinen är däremot överlägsen när det gäller torkning och vatten- och energiförbrukning. Testresultaten visar att handdiskare använder fyra gånger så mycket vatten och nära 30 procent mer energi per disk än diskmaskinen."
 
Citronsmeten i burken ovan tänker jag att kan fungera som toalettstolstvätt. 
 
Allmänt, Hållbarhet, Jenny testar, miljö | ecover, laga eget maskindiskmedel, miljövänligt | | Kommentera |

Slå på din bulkvision!

Dagens zero waste uppdrag var att undersöka vad det finns för möjligheter att handla förpackningsfritt i en helt vanlig matvaruaffär, nämligen Smarket. Utrustad med tidigare nämnda  plastlåda, samt ett par mindre lådor med lock i min korg spatserade jag in i butiken och lade på min, ännu rätt otränade, bulkvision (bulk store: engelsk term för butik som säljer förpackningsfria livsmedel. Vision: syn på engelska). Som ni ser av mina inköpta varor på bilden (tre liter mjölk också) var mitt butiksbesök knappast någon planerad storhandling, men det var ju heller inte meningen och trots att jag knappt handlat något på hela veckan har vi ännu mycket rester att komplettera med!
 
 
Frukt- och grönsaksavdelningen är det ställe där man i de allra flesta fall kan hitta råvaror utan förpackning: bananer, äpplen och apelsiner. Potatis, morötter och kål, samt tomater, svampar och paprika. Tyvärr är många (om inte de flesta) av de ekologiska frukterna och grönsakerna inplastade, vilket gör en kluven inför hur man bör prioritera. Eftersom det just i dag var plasten jag ville minimera, valde jag icke ekologisk avokado, inhemska rödbetor, lokalproducerad ekologisk lök och fairtradebananer. Jag vägde mina varor skilt på vågen och placerade allt löst i korgen. Streckkoderna klistrade jag fast på locket på min låda.
 
Köttdisken var stängd idag, annars hade jag gärna undersökt hur de skulle reagera på min köttlåda jämfört med Kantarellen, där det absolut inte var någon självklarhet att ha med sig en egen bytta. En köttdisk är ju ofta utrustad med grillad kyckling, pålägg och ostar, vilket man eventuellt kan få i sina egna kärl. Kyldiskarna med de färdigt inplastade förpackningarna passerade jag utan att bevärdiga dem med en blick. 
 
Bröd brukar jag för det mesta baka själv. Är man ingen bakare finns det goda alternativ till bröd i plastpåse. En del affärer har eget bageri, där härliga surdegsbaguetter, lantbröd, hemvete och limpor ligger lite mjöliga och lagom hårdgräddade och doftar i vackra korgar. På Smarket har de inget eget bageri, men det finns ciabatta och dylika bröd att plocka åt sig styckevis och lägga i t ex en medhavd tygpåse.
 
Att plocka ihop sin egen sallad från en salladsdisk har allt fler butiker börjat med och här kan man ju lätt ta med sig en egen matlåda att fylla. Förutom att kilopriset är i överkant, är det ett bra alternativ till lunch on the go.
 
Mjölkprodukter är inget för zero wastare. Mjölk, yoghurt, grädde, smör - allt kommer i tetror och förpackningar. Jag handlade ändå tre liter mjölk från vårt lokala mejeri till min lilla kalv här hemma. Tetror och smöraskar kan t ex återanvändas som fryslådor för matrester.
 
Mjöl, gryn och frön är också alla omslutna av papper eller plast. Frysdisken med hel- och halvfabrikat är inte att tänka på och hyllorna med konservburkar fick heller ingen visit av mig idag. En del grejer konserveras i glasburkar, vilket jag tycker är bättre då dessa är lättare att återanvända.
 
Utbudet av plockgodis är stort, här är det bara att gå loss och fylla sina containrar. Om man äter godis. Jag föredrar nötter, som också går att "bulka".
 
 
Något gott Yogite blev det inte inhandlat idag så jag nu sitter jag och sörplar på fjolsommarens fermenterade mjölkörtste. Ett par stjärnanisar fanns kvar sedan i julas och med en klick honung från Johans och mamma Marits egna bin är det deliciöst! 
 
 
 
Allmänt, Hållbarhet, Konsumtion, mat, miljö | bulk store, zero waste week | | Kommentera |
Upp