En dålig dag

Strax efter jag kört ut på Godbyvägen i eftermiddags, slog depressionen till mig med full kraft. Jag kände mig stressad, irriterad, muntorr... och dödstrött! Träning brukar vara bästa receptet för att bota tillfälliga mentala breakdowns, men inte ens en timmes jogg med hundarna i solen hjälpte. För att inte strypa någon oskyldig därhemma provade jag så snart jag kommit in genom dörren med att utfodra mig själv. Kanske den goda köttfärssoppan skulle låta humöret stiga i takt med blodsockret?
Förgäves.
Mitt inre odjur morrade fortfarande och viskade fula och kränkande ord till själen. Jag kände mig så klen så jag försökte med sista utvägen: vila på sängen.
Medan Joel läste "nattsaga" om elektricitet, joner och kopplingar somnade jag med öppen mun.
 
Sedan jag vaknat upp ur eftermiddagsdvalan har jag hasat runt med krökt rygg och tyckt synd om mig själv. 
"Vet du vad det är?" sa Joel då jag kikade in i hans rum med mina rödsprängda ögon för att söka sympati.
"Nä" sa jag med tunn röst.
"Det kallas en dålig dag."
 
En kopp te framför Kockarnas kamp. Sen blir det sängen och i morgon är en bättre dag.
 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

En söndag i september

 
"När matte sover för länge på morgonen får man väcka henne varsamt genom att sitta lite försiktigt på sängkanten, trampa varsamt med tassarna på täcket och pipa lite lätt. Är man för burdus kan det hända att hon tar fram den där hundgrinden igen..."
 
 
Efter frukost åkte jag och Johan till Styrsingsudde i Eckerö för att rasta kitarna. Styrsingsudde är en magisk plats med vidsträckt horisont ut mot Ålands hav. Vågorna har sköljt upp de minsta stenarna på stranden och lite längre upp finns en hel skog med havtornsbuskar. De större stenarna i vattnet gör det lite trickigt att ta sig ut, men när man kommit upp på brädan och fått vind i seglet är det bara att dansa fram över vågorna!
 
 
Solen sken på oss och vattnet var fortfarande behagligt. Efter en dryg timme stillade sig vinden och vi packade ihop grejerna.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt | Styrsingsudde, kitesurf, Åland | | Kommentera |

Valpsjuk

Här är Lunisen.
Åtta veckor och väldigt liten på jorden har hon just anlänt till sitt nya hem.
Den där dagen var känslomässigt tudelad för mig. Glädjen över att hon äntligen var vår på riktigt blandades med att jag tyckte så otroligt synd om henne där hon satt som en liten flugskit på den stora gräsmattan och tittade sig omkring med ängslig blick.
Vad rörde sig i hennes lilla valphjärna just då? Hon undrade säkert vad hon gjorde på det där nya stället med obekanta dofter. Hon kanske funderade på var hennes syskon var och förmodligen längtade hon efter mamma Sess. Det energiska knippet med långa öron och plymsvans som sprang omkring och luktade på henne verkade först lite skrämmande, men det tog inte lång tid innan Luna fann trygghet i sina nya människor och började terrorisera sin "storebror" med att hänga honom i de där lurviga öronen. 
 
 
Nemo åkte ända från Vasa i en kattbur för att komma och bo hos oss. Han fick redan som spädhund lära sig att komma med överallt. Här har han just åkt båt till Kobba Klintar för första gången. Då var det lite läskigt. Numera är han Kapten Nemo för hela slanten och trivs bra på sjön. Och I skogen. Eller på soffkanten. I bilen. Ja, han är nöjd var än han befinner sig så länge han får vara med sin älskade husse.
 
 
Nemo och Luna är våra bebisar och jag måste säga att jag blir lite valpsjuk när jag ser på de här bilderna. Johan... kan vi inte skaffa en till? :)
 
 
 
 
 
 
Upp