Spara 5000 euro på ett år.

Det finns inga genvägar om du vill spara pengar (eller om du helt enkelt inte vill leva från paycheck to paycheck): du måste kapa utgifterna och sluta unna dig det där lilla extra som som ger dig endast tillfällig glädje.
Under mitt köpstoppsår 2017 lade jag över totalt 5 070 euro till mitt spar/resekonto, samt 600 euro i fonder. Det var mer än jag någonsin hade trott att jag skulle kunna spara på att sluta konsumera kläder, skor och prylar.
 
Pengarna har inte legat helt orörda under året. Jag har använt dem bland annat till en resa till Spanien, tävlingsavgifter -och resor, en dator till Joel som han behövde i studierna (vilken han betalade halva själv), samt en snordyr årsservice på bilen (kamremsbyte är att vänta i vår... ouch!) - saker som verkligen varit viktiga för mig, såväl i form av tillfredsställelse som behov. Och det fina är att jag faktiskt har haft råd med allt det där. Jag har därför inte lidit av några spenderarsviter, behövt käka havregrynsgröt morgon, middag, kväll efter semesterresan eller tvingats prostituera mig för att kunna betala amorteringarna efter julen. Nej, min ytterst medvetna konsumtion har bekostats kontant från ett konto som varit avsett för detta och har inte drabbat min månadsbudget över huvudtaget. 
 
Inte en gång under förra året saknade jag någonting. Tvärtom ledde köpstoppet till att jag insåg att jag hade för mycket saker och att befria mig själv från konsumtionssamhällets klor har varit ett av de bästa besluten jag någonsin fattat. Med det nya tankesättet förankrat i mig är det därför enkelt att gå vidare med 2018 i samma anda. Inte lika strikt som ett förbud, men fortsättningsvis medvetet och planlagt. 
 
Vad skänker dig genuin glädje i livet? Oavsett om det är resor, inredningsdetaljer eller drömmen om en ny bil behöver du fokusera på just det och börja prioritera. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, Konsumtion, kläder, tid | spara pengar, köpstopp, medveten konsumtion | | Kommentera |

Jenny testar: Laga egen tvål

Jag har länge varit sugen på att testa laga egen tvål. Sagt och gjort, i söndags drog jag ihop en tvålkokarkväll! Uppslutningen blev rätt klen, eftersom flera av gästerna låg i flunsa, migrän och jag vet inte vad. Men ju fler kockar brukar man ju säga och fyra personer visade sig vara fullt tillräckligt i mitt trånga kök. 
 
Jag hade läst på ordentligt, sett youtubeklipp och frågat bättre vetande om tips och råd inför kvällen. Vi körde till slut enligt detta recept som vi lagade två satser av. 
 
En sats tvål
450g kallt vatten
202g natriumhydroxid (lut, kaustiksoda... kärt barn har många namn)
735g rapsolja
300g olivolja
465g kokosolja
 
Du behöver också
Kastrull
Termometer
Plastkärl och slevar
Stavmixer
Eventuella dofter (t ex eterisk olja)
Handskar, skyddsglasögon
Former att hälla tvålsmeten i (silikon, plast, mjölktetror)
 
Jag var lite smånervös inför det första momentet, att blanda lutet i vatten. Under mina nätstudier inom tvålkokarkonsten höjdes många varningsfingrar inför just detta moment. Själva reaktionen mellan vattnet och lutet lär kunna framkalla såväl svåra frätskador som andningsuppehåll - ja, att laga tvål verkade i princip vara förenat med livsfara och full skyddsutrustning var att rekommendera för att överhuvudtaget klara livhanken!

Jag nöjde mig med att inhandla diskhandskar, vilka Malin modigt drog på sig innan hon tog tag i det riskabla uppdraget. Hon höftade upp lutet, spillde lite på golvet, kastade lite över axeln och fick till slut rätt mängd i måttet och jag var glad att jag skickat iväg hundarna med Johan.
 
 
När det var dags för det kritiska steget att blanda lutet i vatten (OBS! Mycket viktigt att hälla Lutet I Vatten och inte tvärtom) placerade vi skålen under köksfläkten. Blandningen reagerade och blev riktigt varm, men det var allt. Vi hade således fria luftvägar och synen i behåll och var redo för nästa steg.
 
 
Medan lutblandningen svalnade hällde Tilda upp oljorna i en kastrull.
 
 
Det tog sin lilla tid innan lutblandningen svalnat till 40 grader. Då värmde vi på oljorna till samma temperatur.
Det är viktigt att temperaturen på lut och olja inte skiljer sig för mycket åt.
Mamma hällde över den varma oljan i en plastskål...
 
 
... och Malin tillsatte lutblandningen.
 
 
Sen ska de två vätskorna mixas tills smeten tjocknar lite. Vi hängde över skålen och sökte "spår" i smeten
(och andades säkert in massa farliga lutångor), vilka skulle indikera att det var färdigmixat.
 
 
Vi hade valt fyra olika dofter till vår tvål: apelsin (torkad och mixad), älggräs (torkad och mixad), lavendelolja och citronolja. Vi delade upp en sats i två skålar och doftsatte den första laddningen med lavendel och citron. Här var vi osäkra på hur mycket doft som skulle tillsättas. Malin igen, hon tyckte vi skulle dra i rubbet (hävde ut lite på golvet, kastade lite över axeln) och sen var vår tvåblandning klar att läggas upp i formar.
 
 
Vi använde mjölkförpackningar, jag tänkte att det skulle funka fint eftersom insidan är vaxad.
Vi fick tejpa ihop långsidorna eftersom de började bångna när tetran fylldes.
En halv sats fick nästan precis plats i en liters tetra. Resterna hällde vi i creme fraicheburkar.
 
 
När vi diskat undan var alla så här lättade och glada. Nu skulle tvålarna stå och stelna 24 timmar.
Jag kokade te och vi summerade kvällens projekt med att det varken var svårt eller farligt att laga tvål. 
 
 
Morgonen därpå tittade jag till tvålarna och de hade stelnat riktigt fint.
Jag sket i 24-timmarsregeln, slet ivrigt upp tetran kring apelsintvålen och skar upp den i bitar.
 
 
Nu får vi vänta 3-6 veckor (lite olika bud) innan tvålen mognat klart och vi kan tvaga oss med vår alldeles egna, hemkokta och ekologiska tvål.
 
 
Ett par saker att tänka på:
- lut reagerar med aluminium, använd plastskålar och -slevar
- lutet ÄR inte att leka med, använd skyddshandskar och håll till under fläkten
- neutralisera lutstänk på diskbänk/hud/redskap med vinäger eller ättika
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, Hållbarhet, Jenny testar, miljö | laga egen tvål, tvålkokarkväll | | En kommentar |

Långfärdsskridskor

Det var tur för oss att kollegan Tove stack till Grancan över sportlovet och så välvilligt lånade ut sina och gubbens långfärdsskridskor åt oss. Ålands natur- och miljö arrangerade i lördags en tur runt Slemmern - perfekt för oss nybörjare!
 
 
 
Inte direkt senaste modellen på utrustningen, men jag trivs ju som allra bäst i nött och lånat!
 
 
Det hade fallit en del snö under natten, men det var inga problem att ta sig fram på isen.
 
 
Dagen bjöd på ett fantastiskt vinterväder med minusgrader och sol. Johan var glad!
 
 
Snart blev vi varma och vi fick stanna för att dra av oss några lager.
 
 
Efter en timmes åkning pausade vi för fika. Soppa smakar aldrig så gott som när man är lite kall på utsidan, har solen i fejset och fint sällskap bredvid sig!
 
 
 
"Isen är en naturlig mötesplats" sa Giséla. Under vår färd stötte vi på fotburna, fyrbenta och motorfordon. Vid Nabben pågick ett litet udda projekt - bastubygge mitt på isen!
 
 
 
På söndagen kände vi oss modiga nog att åka ut på egen hand och den här gången fick hundarna följa med. Hundarna sträckte iväg medan vi sakta gled fram nästan utan att se vart vi var på väg i den tjocka morgondimman.
 
 
Detta är livet alltså, tänkte jag. Ett med naturen, ledig och fri utan vare sig måsten eller tider att passa. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, tid, träning och hälsa | | En kommentar |
Upp