Här lider ingen någon nöd

Jag har fått frågan hur min son ställer sig till, eller indirekt drabbas, av mitt köpstopp. Går han runt i trasiga skor och för liten jacka? Gråter han sig till sömns om kvällarna för att han inte kommer få några julklappar?
Beslutet att sluta konsumera onödigheter är helt och hållet mitt, det är jag som valt att sätta begränsningar för mig själv. Mitt barn får klippa håret på salong (och även tvätta det med schampo). När hålen i strumporna börjar bli för stora, skorna är utslitna och vinterjackan för liten, får han nytt. Dessutom får han månadspeng som han disponerar hur han vill (med en del goda råd från mig, naturligtvis). 
 
Nej, ungen lider verkligen ingen nöd, även om han klagar på att vår microvågsugn är skitdålig och vi borde köpa en ny. Och visst kan han tycka att middagsutbudet är torftigt emellanåt då han med långa tänder äter leverkalops för tredje dagen och istället önskar sig chicken nuggets och coca cola. Han kan längta hett efter en ny, dyr skjorta, som han till slut köper för egna pengar och värdesätter så högt att han faktiskt hänger upp den på en galge i garderoben.
 
Även om jag avsiktligt haft lektioner i medveten konsumtion så hoppas jag att min inställning till konsumtion också indirekt har sått ett litet frö någonstans långt ner i den gängliga tonårskroppen. Så att när han växer upp, tjänar sina egna pengar och står där bland havregrynen på Sparhallen, även då väljer den enkla, vackra havreflickan framom de dyra, sockriga frukostflingornas lockande förpackningar.
 
 
Och angående julklapparna är jag helt säker på att Tomten kommer även till oss. Kanske med ett platt, litet kuvert?
 
 
 
 
 
 
Allmänt, Hud och hår, Hållbarhet, Konsumtion | | Kommentera |

Att tvätta kläder är som att bestiga berg

Jag äger ingen egen tvättmaskin. Utrymmet i mitt lilla badrum är väldigt begränsat och dessutom finns ingen vattenanslutning för tvättmaskin, så jag är vigd åt att använda bolagets stora industrimaskin i tvättstugan. Den sväljer digra mängder "byke", vilket gör att jag inte behöver tvätta särskilt ofta. Och tur är det, eftersom en tvättsession innebär att jag ska:
 
a) gå ner sex trappor för att fylla maskinen
b) gå upp sex trappor
c) gå ner sex trappor för att hänga kläderna på tork
d) gå upp sex trappor
e) gå ner sex trappor för att hämta de torra plaggen
f) gå upp sex trappor med den rena tvätten
Totalt 288 trappsteg.
 
 
 
Optimist som jag är ser jag ändå bara fördelar med detta tvättbestyr:
- Jag får vardagsmotion på köpet. En tvättsession är i höjdmeter ungefär jämförbart med att bestiga Orrdalsklint (Ålands högsta berg). Minus utsikten då.
- Jag tvättar bara när det verkligen behövs, alltså blir det mindre slitage på kläderna. 
- Jag fyller hela maskinen, det spar på vatten, energi och pengar.
 
För att slippa byka så ofta brukar jag hänga halvsunkiga tröjor på vädring ute på balkongen. Byxor tvättar jag endast då de är fläckiga och jeans nästan snuskigt sällan. Handdukar återbrukas många gånger innan de hamnar i tvättkorgen. Joel tar gärna en ren handduk efter varje dusch, så när jag slutligen lämnat min egen för vaskning fortsätter jag på hans begagnade. Sängkläder byts och tvättas max en gång i månaden. Jag vill faktiskt inte veta hur mycket kvalsteravföring jag gnider in mig i varje natt, men jag har hälsan i behåll och tror mer på devisen att lite skit härdar snarare än dödar.
 
 
Allmänt, Hållbarhet, kläder, miljö | Orrdalsklint, Ålands högsta berg, tvättmaskin, tvätta mindre | | Kommentera |

Svampar, fiskar och hemodlat.

Resor, aktiviteter och upplevelser i all ära, men oftast tycker jag det är skönast att vara ledig på hemmaplan. Det blir en helt annan slags återhämtning utan tider att passa. På fredagen drog vi till svampskogen.
 
 
Svamparna har verkligen inte varit svårfångade i år. Man har snarare fått akta var man sätter fötterna för att inte i misstag trampa sönder höstkantarellerna som står i stora klasar bland löv och mossa.
 
 
Vi plockade flera liter "höstisar", frostnupna och styva, och hittade även en hel del gula kantareller - stora som dasslock! Svampsoppa var den givna huvudrätten till fredagsmiddagen.
 
 
Det frasade under fötterna då vi på lördagsmorgonen traskade ner till båten för att ta upp näten. Luna var ivrig och skuttade snabbt upp i gamla Askeladden för att inte hamna på efterkälken.
 
 
Dimman låg som ett hölje över vatten som var plitt platt.
 
 
Och solen blänkte mellan trädtopparna.
 
 
De två första näten var tomma.
 
 
I det tredje nätet hade två trötta sikar fastnat under natten.
 
 
Med kalla fingrar styrde vi kosan hemåt.
 
 
Sikarna hamnade i röken och blev riktigt saftiga och lagom salta.
 
 
När vår middagsgäst Marit dök upp på kvällskvisten kände hon igen alla ingredienserna i menyn, eftersom det är hon själv som odlat det mesta.
 
 
Soppa på jordärtskocka med hembakt fröbröd.
 
 
Ugnsrostade morötter, polkabetor, gul- och rödbetor och purjo insmorda i olja, honung från egna bin och hemlagad persillade.
 
 
Serverades med rådjursbock från Marbyskogen och kantarellstuvning.
 
 
Rabarberpaj med tjock vaniljsås och en shot Madeira till dessert.
 
 
"Om svenska kungen skulle veta hur gott vi äter", brukade Farmor säga.
Närproducerat och hemlagat slår alla Nobelmiddagar på fingrarna, tycker jag!
 
 
 
 
 
Upp