Lyckan kommer inifrån

Valborgsmässoafton. När jag stod hukad vid brasan och svärtade korven medan hettan av elden sved i ansiktet kände jag mig lycklig och levande. Det här året är det så många bitar som fallit på plats. Drömmar och mål har uppfyllts, nästan av sig självt på något sätt. Här är några punker jag kan pricka av från min bucketlist:
 
Samboliv 
Att leva som särbos är inget dumt upplägg. Men efter sju år kunde jag och Johan konstatera att samboskapet är ännu mindre dumt. Vi bygger något gemensamt, planerar och drömmer. Istället för att gå med varsin varukorg i affären, handlar vi gemensamt. Vi vaknar och somnar ihop och söndagarna, då vi tidigare bröt upp och åkte var och en till sitt, känns inte lika ångestfyllda. 
 
 
 
Att snöra på sig löparskorna, kliva rätt ut genom dörren och dra iväg med ivrigaste springkompisarna är ren och skär lycka. Bästa belöningen för Luna är att få stanna till i Marsund och apportera pinnar från vattnet. Vardagslivet med hundarna har också fattats mig, då de tillbringat mest tid med Johan under veckorna.
 
 
Hönsgården
Trots att huset är halvfärdigt är ändå hönsgården i högre prioritet och drömmen om egna pullor håller äntligen på att uppfyllas! I gröna skjulet på gården har vi har under några veckors tid röjt, slängt och sålt pryttlar och prylar för att ge plats åt våra nya familjemedlemmar. Nu ska bara hönsgården bli klar och sen är vi redo att ta emot våra nya familjemedlemmar!
 
 
Livet på landet
Längtan till landet har bott i mig under så många år. Av olika anledningar har vi ändå haft vår fasta punkt i ett höghus i stan. Det är inte förrän nu, när jag befriats från instängdheten mellan fyra betongväggar, jag inser hur mycket jag egentligen vantrivts. Jag vill leva hållbart och mer självförsörjande, här har stadslivet varit begränsande. Nu är jag äntligen i mitt rätta element!
 
 
 
 
Träning och hälsa
Ni minns kanske att jag klagade på att byxorna var lite väl spända kring låren där vid jultiden. Sedan dess har jag gått ner 8 kg och känner mig i toppform! Träningen funkar klockrent och jag ser fram emot första triathlontävlingen i Uppsala i juni.
 
 
Författarkurs och skrivuppdrag
När jag var elva år hade jag högt uppsatta mål för framtiden. Med stort självförtroende och dussinet titlar skrivna för hand på häftat kopieringspapper i ryggsäcken skulle jag en dag vinna nobelpriset i litteratur! Sådana förväntningar har jag inte idag, men författardrömmarna finns kvar. I januari anmälde jag mig till en författarkurs på nätet och häromveckan fick jag mitt första skrivuppdrag till en tidning!
 
 

Den ultrasnåla snålsoppan

Dessa fyra ingredienser utgjorde grunden för dagens restmiddag: I skålarna har vi en skopa blomkålspuré från helgens middag, samt jordnötssåsen som nu är med för tredje dagen i rad. Kokosdrycken verkar aldrig vilja ta slut, medan moroten är en bubblare i sammanhanget. Det allra lättaste sättet att ta tillvara på rester är att koka sig en härlig snålsoppa!
 
 
Att sätta tugga på ett bitigt bröd mellan de släta soppskedarna förhöjer smakupplevelsen. Det här glutenfria surdegsbrödet vevade jag ihop häromdagen på lite allt möjligt som fanns i skafferiet: bovete, sesamfrön, linfrön, pumpafrön och rismjöl. Surdegen är gjord på rismjöl, vatten och rivet äpple.
 
 
Ultrasnål snålsoppa
 
 
Jag kokade moroten mjuk och mixade den med blomkålspurén och två matskedar av jordnötssåsen. Jag spädde ut soppan med kokosdrycken, saltade och pepprade och toppade med några purjostrimlor. Brödet rostade jag så kanterna blev härligt svedda, bredde på generöst med smör och ett par ostskivor. 
 
De senaste dagarnas matlagning har varit den roligaste på länge. Utmaningen i att lyckas laga gott käk på några få spretiga råvaror väcker kreativitet. Jag har drömt om matrester dag som natt och längtat till att få veva ihop mina restmiddagar. Ja, den snåle jäveln växer i mig för var dag som går och mitt inre belöningssystem prisar mig för var dag jag håller mig borta från mataffären. 
 
Allmänt, Hållbarhet, Konsumtion, Rensa, mat | kylksåpsrensning, snålsoppa | | Kommentera |

Detta är ingen matblogg...

... men faktum är att maten är en stor del av gemene människas liv, likaså mitt. Utan mat dör vi. Vissa äter för att överleva. Andra lever för att äta och lägger stora delar av sin månadsbudget på just matkontot. Vackert så, om det nu är matlagning som är ens stora intresse, men då maten inhandlas helt omedvetet blir det ett problem. I Finland, till exempel, slängs 23-24 kg mat per person varje år till ett värde av 200 miljoner euro. Därtill kommer livsmedelsindustrin och den offentliga måltiden på totalt 140-220 miljoner kg varje år. Är det inte sjukt, så säg?
 
Tydligen är det hushållen där kvinnor gör inköpen som slänger mest mat. Med mina koka-soppa-på-en-spik-dagar tänker jag vara käringen mot strömmen och här har ni dagens restmåltid:
 
Den läckra ugnsomeletten 
 
 
Grunden för denna utsökta måltid var resterna av gårdagens kylskåpstömning. Jag vispade upp ett ägg med en matsked av jordnötssåsen, smörjde en liten ugnsform och hällde i äggvispet. Jag slängde i sötpotatis- och vitkålsmojket och toppade med några ostskivor. Medan omeletten gräddades i ugnen (250 grader, 10 minuter) hackade jag upp resterna av isbergssalladen och strösslade på rostade pumpafrön, även de från gårdagens middag. Som slutfinish gned jag över ett par rejäla nypor rökt flingsalt som jag hittade i skafferiet. 
 
 
Krispig yta, mjukt och hett innanmäte, saftig sallad och knapriga frön. Tror själva fenomenet kallas textur i matkretsar, men vad vet jag? Detta är ju ingen matblogg.
Allmänt, Hållbarhet, Rensa, mat | matsvinnet, ungsomelett, äta rester | | Kommentera |
Upp