Den ultrasnåla snålsoppan

Dessa fyra ingredienser utgjorde grunden för dagens restmiddag: I skålarna har vi en skopa blomkålspuré från helgens middag, samt jordnötssåsen som nu är med för tredje dagen i rad. Kokosdrycken verkar aldrig vilja ta slut, medan moroten är en bubblare i sammanhanget. Det allra lättaste sättet att ta tillvara på rester är att koka sig en härlig snålsoppa!
 
 
Att sätta tugga på ett bitigt bröd mellan de släta soppskedarna förhöjer smakupplevelsen. Det här glutenfria surdegsbrödet vevade jag ihop häromdagen på lite allt möjligt som fanns i skafferiet: bovete, sesamfrön, linfrön, pumpafrön och rismjöl. Surdegen är gjord på rismjöl, vatten och rivet äpple.
 
 
Ultrasnål snålsoppa
 
 
Jag kokade moroten mjuk och mixade den med blomkålspurén och två matskedar av jordnötssåsen. Jag spädde ut soppan med kokosdrycken, saltade och pepprade och toppade med några purjostrimlor. Brödet rostade jag så kanterna blev härligt svedda, bredde på generöst med smör och ett par ostskivor. 
 
De senaste dagarnas matlagning har varit den roligaste på länge. Utmaningen i att lyckas laga gott käk på några få spretiga råvaror väcker kreativitet. Jag har drömt om matrester dag som natt och längtat till att få veva ihop mina restmiddagar. Ja, den snåle jäveln växer i mig för var dag som går och mitt inre belöningssystem prisar mig för var dag jag håller mig borta från mataffären. 
 
Allmänt, Hållbarhet, Konsumtion, Rensa, mat | kylksåpsrensning, snålsoppa | | Kommentera |

Detta är ingen matblogg...

... men faktum är att maten är en stor del av gemene människas liv, likaså mitt. Utan mat dör vi. Vissa äter för att överleva. Andra lever för att äta och lägger stora delar av sin månadsbudget på just matkontot. Vackert så, om det nu är matlagning som är ens stora intresse, men då maten inhandlas helt omedvetet blir det ett problem. I Finland, till exempel, slängs 23-24 kg mat per person varje år till ett värde av 200 miljoner euro. Därtill kommer livsmedelsindustrin och den offentliga måltiden på totalt 140-220 miljoner kg varje år. Är det inte sjukt, så säg?
 
Tydligen är det hushållen där kvinnor gör inköpen som slänger mest mat. Med mina koka-soppa-på-en-spik-dagar tänker jag vara käringen mot strömmen och här har ni dagens restmåltid:
 
Den läckra ugnsomeletten 
 
 
Grunden för denna utsökta måltid var resterna av gårdagens kylskåpstömning. Jag vispade upp ett ägg med en matsked av jordnötssåsen, smörjde en liten ugnsform och hällde i äggvispet. Jag slängde i sötpotatis- och vitkålsmojket och toppade med några ostskivor. Medan omeletten gräddades i ugnen (250 grader, 10 minuter) hackade jag upp resterna av isbergssalladen och strösslade på rostade pumpafrön, även de från gårdagens middag. Som slutfinish gned jag över ett par rejäla nypor rökt flingsalt som jag hittade i skafferiet. 
 
 
Krispig yta, mjukt och hett innanmäte, saftig sallad och knapriga frön. Tror själva fenomenet kallas textur i matkretsar, men vad vet jag? Detta är ju ingen matblogg.
Allmänt, Hållbarhet, Rensa, mat | matsvinnet, ungsomelett, äta rester | | Kommentera |

Från matorgie till soppa på en spik

Den här påsken har gått i mat(orgien)s tecken. Det hela började på långfredagen då Pettbloms bjöd på en matresa jorden runt i sann På spåret anda. "Vart är vi på väg?" undrade värdparet medan vi gäster satt uppradade i "flygplanet", försedda med jordnötter och burköl. Vi fick ledtrådar för att gissa oss fram till var förrätten, varmrätten och efterrätten skulle intagas. 
 
I Paris åt vi musselsoppa, marockansk gryta med couscous intogs i Casablanca och i vår slutdestination Kingston serverades ananasdessert och pina colada. Allt smakade utsökt och jag var mätt (och lite bakis) ännu morgonen därpå.
 
 
På påskaftonen bjöds det på lunch hos mamma och Johan, där en del veganska inslag fanns att tillgå. Ugnsbakad rotselleri smakade förvånandsvärt gott och jag käkade tills det krampade i mellangärdet, men slevade ändå i mig två portioner memma till efterrätt. För att få maten att sjunka tog vi en promenad till Stornäset och småholmskojan. 
 
Britt Lundberg-Skantzes foto.
Elias, Adrian, brorsan, jag, Luna, Nemo, Johan och Liza. Mor gömde sig bakom kameran och jag har tagit bilden utan lov.
 
Att äta på Västerro var en annorlunda och uppskattad matupplevelse. Fiskförädling och rökning av fisk är gårdens specialitet och man tar tillvara på delar av fisk eller fisk som inte annars används. Anders fiskbräda serverades som förrätt, där hålen i brädan fyllts med många spännande smaker: fiskchips, friterat fluderskinn, sill, laxröra och fiskplättar med lingonsylt. Undan för undan vevade Anders ihop nya rätter som vi fick smaka på och det visade sig att han hade inte gillade att röka bara fisk - det var rökt apelsin, rökt ost, smör och saltgurka. Om det var kallt i den oisolerade restaurangen, var stämningen desto varmare. Anders och hans fru Marias gästvänlighet gav mig känslan av att komma hem till en gammal bekant på middag. 
 
 
Eftersom Johan stuckit till Norge på kiteäventyr får jag och hundarna klara oss själva under veckan. Jag anlände till ett tomt hus och en tom kyl tidigare idag och gned händerna av upphetsning då jag kom vad veckans utmaning ska bli:
Koka soppa på en spik.
Okej, det handlar om tre dagar. Under dessa dagar kommer jag att porta mig själv från alla matvaruaffärer och endast käka det som finns i kyl och frys. 
 
 
En halv sötpotatis och en slattrig bit vitkål fick utgöra grunden för min middag. Jag marinerade grönsakerna i lite olja, currypasta och en massa gryddor och tjoffade in härligheten i ugnen på 250 grader.
 
 
Till det rörde jag ihop en sås på kokosdryck, jordnötssmör, resterna av en dip, currypasta, soja och en massa kryddor. Jag knäckte i ett ägg för proteiner och för att få såsen att tjockna.
 
 
Jag hackade upp en sorgsen isbergssallad, rostade pumpafrön och voilá - en utsökt restmiddag som jag åt med god aptit och ett gott samvete.
 
 
 
 
 
Allmänt, Rensa, mat | Koka soppa på en spik, Västerro, matorgie, matresa, äta rester | | Kommentera |
Upp