Laga egen yoghurt

Den här helgen har jag ägnat mig åt diverse husliga saker. Hemmet har röjts på totalt 21 onödiga föremål som jag lämnat till Emmaus, jag har bakat bröd och fyllt frysen och äntligen tagit itu med yoghurtskoket som jag så länge varit sugen att prova på. Med lite modifikationer var det verkligen ingen konst alls!
 
 
Värm en liter helmjölk, 3%, till ca 90 grader.
 
 
Låt mjölken svalna till ca 45 grader och häll en deciliter i en skål. Rör i 3 msk naturell yoghurt av valfri nationalitet i mjölken. Jag tog rysk och nu är jag mitt i allt fylld av ånger och skam över varför jag inte köpte den åländska!
 
Hursomhelst.
 
Yoghurten fick vila i sin kastrull med locket på i rumstemperatur över natten. Jag fick knappt en blund i ögonen och vaknade snortidigt morgonen därpå, så förväntansfull var jag över att få se resultatet. Besviket kunde jag konstatera att "yoghurten" var helt lös och simmig. Då lade jag ugnen på svag värme och tjoffade in kastrullen för att ge bakterierna en liten skjuts. Efter ett par timmar stängde jag av ugnen och lät yoghurten gosa i eftervärmen ytterligare någon timme. 
 
 
Med högtidlig hand lyfte jag sen på locket till kastrullen och tänka sig!
Tjock och frodig, lite grynig i konsistensen, låg min förädling och bara väntade på att smakas av.
 
 
Jag lyckades ändå hålla mig till tåls, pytsade över joggisen i en glasburk och lät den kylas till morgonen därpå då jag vild av hunger slevade åt mig lagom generöst, rörde om så den blev lenare i konsistensen och spetsade med en näve frusna blåbär.
 
Ryssen som blev över i kylen kanske får bli grekisk tzatziki här i veckan. För nu har jag ju min egen yoghurtkultur att använda till nästa kok!
 
 
 
 
 
 
Allmänt, mat | laga egen yoghurt | | Kommentera |

Önska är bra, men man kan inte få allt!

Bea Johnson rullade igång zero wasterörelsen för tio år sedan och är nu en namne med själva uttrycket. Under min zw vecka lyssnade jag på en del föreläsningar med denna guru, som är ett levande bevis på att man kan leva minimalistiskt och skräpfritt och ändå se ut som ett bombnedslag - så chic och fräsch, trots att hon äger typ tio klädesplagg och handlar allt på second hand. Fast allra mest faschineras jag över hur hon lyckas bibehålla sin livsstil med två tonåringar i hemmet!

Ungdomar vill gärna ha en massa nya saker: datorer, mopeder, kläder och telefoner. Helst det senaste av allt och gärna på direkten, trots att det inte finns med varken i deras, eller föräldrarnas, budget. Själv står man lite på sidan om med uppkavlade loppisärmar och rör i grytan med middagsrester och biter sig lite i läppen varje gång det önskas något nytt. Att sucka och himla med ögonen är ingen bra strategi, för visst är det viktigt att ha önskningar i livet, vad vore det värt annars? 

Istället får man genom sitt eget konsumtionsmönster och beteende visa sin ståndpunkt i frågan och låta en till synes handlingsförlamad tonåring, som knappt kan fixa en enkel grej som att plocka undan tallriken från bordet, bli imponerande uppfinningsrik och driftig när hen dealar och införskaffar sig vad hen än önskar. 

Föräldrar är skyldiga sina barn omsorg och trygghet. Vi ska uppfylla deras behov och skaffa dem vad de behöver. Föräldrar är inte skyldiga att uppfylla minsta lilla önskning, för vad lär sig barnen av det? Jo, att det mesta kommer gratis och inget är värt att jobba för, samtidigt som man tar ifrån dem känslan av stolthet då de lyckats med att själva uppnå sin önskan. Dessutom får deras saker ett betydligt högre värde när det är något de själva ansträngt sig för att skaffa.

Självklart faller jag också i fällan ibland när min ende son står där med darrande underläpp och "alla andra får". Men när han blir glad och tacksam över ett par långkalsonger som jag köpte för en femma av en kollega igår, då vet jag att vi är på rätt spår!

Allmänt, Hållbarhet, Konsumtion, kläder | | Kommentera |

Slå på din bulkvision!

Dagens zero waste uppdrag var att undersöka vad det finns för möjligheter att handla förpackningsfritt i en helt vanlig matvaruaffär, nämligen Smarket. Utrustad med tidigare nämnda  plastlåda, samt ett par mindre lådor med lock i min korg spatserade jag in i butiken och lade på min, ännu rätt otränade, bulkvision (bulk store: engelsk term för butik som säljer förpackningsfria livsmedel. Vision: syn på engelska). Som ni ser av mina inköpta varor på bilden (tre liter mjölk också) var mitt butiksbesök knappast någon planerad storhandling, men det var ju heller inte meningen och trots att jag knappt handlat något på hela veckan har vi ännu mycket rester att komplettera med!
 
 
Frukt- och grönsaksavdelningen är det ställe där man i de allra flesta fall kan hitta råvaror utan förpackning: bananer, äpplen och apelsiner. Potatis, morötter och kål, samt tomater, svampar och paprika. Tyvärr är många (om inte de flesta) av de ekologiska frukterna och grönsakerna inplastade, vilket gör en kluven inför hur man bör prioritera. Eftersom det just i dag var plasten jag ville minimera, valde jag icke ekologisk avokado, inhemska rödbetor, lokalproducerad ekologisk lök och fairtradebananer. Jag vägde mina varor skilt på vågen och placerade allt löst i korgen. Streckkoderna klistrade jag fast på locket på min låda.
 
Köttdisken var stängd idag, annars hade jag gärna undersökt hur de skulle reagera på min köttlåda jämfört med Kantarellen, där det absolut inte var någon självklarhet att ha med sig en egen bytta. En köttdisk är ju ofta utrustad med grillad kyckling, pålägg och ostar, vilket man eventuellt kan få i sina egna kärl. Kyldiskarna med de färdigt inplastade förpackningarna passerade jag utan att bevärdiga dem med en blick. 
 
Bröd brukar jag för det mesta baka själv. Är man ingen bakare finns det goda alternativ till bröd i plastpåse. En del affärer har eget bageri, där härliga surdegsbaguetter, lantbröd, hemvete och limpor ligger lite mjöliga och lagom hårdgräddade och doftar i vackra korgar. På Smarket har de inget eget bageri, men det finns ciabatta och dylika bröd att plocka åt sig styckevis och lägga i t ex en medhavd tygpåse.
 
Att plocka ihop sin egen sallad från en salladsdisk har allt fler butiker börjat med och här kan man ju lätt ta med sig en egen matlåda att fylla. Förutom att kilopriset är i överkant, är det ett bra alternativ till lunch on the go.
 
Mjölkprodukter är inget för zero wastare. Mjölk, yoghurt, grädde, smör - allt kommer i tetror och förpackningar. Jag handlade ändå tre liter mjölk från vårt lokala mejeri till min lilla kalv här hemma. Tetror och smöraskar kan t ex återanvändas som fryslådor för matrester.
 
Mjöl, gryn och frön är också alla omslutna av papper eller plast. Frysdisken med hel- och halvfabrikat är inte att tänka på och hyllorna med konservburkar fick heller ingen visit av mig idag. En del grejer konserveras i glasburkar, vilket jag tycker är bättre då dessa är lättare att återanvända.
 
Utbudet av plockgodis är stort, här är det bara att gå loss och fylla sina containrar. Om man äter godis. Jag föredrar nötter, som också går att "bulka".
 
 
Något gott Yogite blev det inte inhandlat idag så jag nu sitter jag och sörplar på fjolsommarens fermenterade mjölkörtste. Ett par stjärnanisar fanns kvar sedan i julas och med en klick honung från Johans och mamma Marits egna bin är det deliciöst! 
 
 
 
Allmänt, Hållbarhet, Konsumtion, mat, miljö | bulk store, zero waste week | | Kommentera |
Upp