Projekt byrå

Med enkla medel kan man fixa till även den mest motbjudande möbel. Som fulbyrån i stugan.
 
 
Något slags trälaminat i furuaktig kulör på spånskiva. Jag skruvade loss knopparna och slipade ytan.
 
 
Här är själva "ramen". Slipade den också.
 
 
Jag grundmålade lådfronterna vita. Sen skar jag till tapetrester från sovrumstapetseringen och använde mig av möbellack (hey, man tager vad man haver!) brutet i vitt för att fästa tapeten. Jag lackade både på lådan och på tapetens baksida. Sen lackade jag även ovanpå tapeten.
 
 
En suddig bild på det nästan färdiga projektet. Träknopparna doppade jag i möbellacken och skruvade på då de torkat. Den noggranne hade kanske önskat mönsterpassning på tapeten.
 
 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Stugliv

Jag och Luna har spenderat ett par dagar på tumis ute på vår stuga i den åländska skärgården. Jag föddes på Kumlinge och bodde där mina första 3-4 levnadsår. Jag har kanske inte så många minnen från just den tiden eftersom jag var ganska liten när vi flyttade därifrån. Men jag har spenderat mycket tid där på somrarna och hos Farmor Etel, så den lilla ön betyder något speciellt för mig.
 
 
I skogsbrynet bland skräpiga tallar och blåbärsris ligger lilla stugan. En hel del träd skulle behöva kapas för att släppa in morgonsolen.
 
 
Lite sjöutsikt har vi från altanen och ofta ser man någon båt som kommer tuffande förbi. Går man till höger från bilden sett kan man traska genom skogen till några hoppklippor. Men någon egentlig badstrand finns inte.
 
 
För varje stugbesök ska det klippas och röjas gräs! I full stugmundering (nedkavlade gummistövlar, skitiga shorts och bikini) drar man klipparn fram och åter, samtidigt som man ska slåss med brömsar, flugor och mygg. 
 
 
Vid Faster Annes stuga en bit bort finns det badmöjligheter. Termometern visade 23 grader i vattnet och det fina med Kumlinge är att det gör inget att man har glömt sina simpajtor hemma. Man klär av sig spritt språngande och häver sig i plurret, sitter och soltorkar på bryggan medan ens lilla hund slickar i sig en måsskit.
 
 
Långlunch med halloumi och wokisar, sallad och pissgult vatten från egen brunn. I sin ensamhet får man äta hur länge man vill och läsa vid bordet utan att behöva konversera med någon. 
 
 
Luna och jag vattnar dill hos Faster Anne. Vi knep faktiskt några salladsblad till lunchen också!
 
 
Stuglivet är härligt, tycker Luna! Hon har jagat många myror, tuggat på tång, bajsat i blåbärsriset, "hjälpt till" med många sysslor och stulit mångas hjärtan där på ön.
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Att välja andra alternativ

Det är lustigt med en del folk. Många blir nämnligen väldigt provocerade av att man väljer den hälsosamma maten och att man tackar nej till godsaker och kaffebröd. Det är nästan så att jag undviker att berätta om mina matvanor för att jag inte orkar försvara mina val jämt och ständigt. 
 
Det finns martyrtypen:
"Ja... du är duktig du" suckas det då bullfatet står uppdukat och jag tackar nej, medan personen i fråga sträcker sig efter en kanelis med lite skuldmedveten blick. Mår lite dåligt över sig själv: "Jag vet att jag också borde låta bli, men..."
Inte är det att vara duktig då man väljer bort fikabrödet, det handlar ju om att man vet vad man själv mår bra av. Jag vet att jag inte kan äta en bulle, utan att trigga igång suget efter sju till. Jag vill inte äta bullen för att lätta på någon annas dåliga samvete. 
 
En annan är övertalaren:
"Nämen, ta nuuu! Smaka!" Övertalaren viftar med en skål med kokosbollar framför näsan på en. Man tackar bestämt nej för fjärde gången och till sist ger övertalaren upp. "Ja, jag ska ha en i alla fall. Man måste leva också! Unna sig lite!"
Jag vill inte leva med att plågas av sockerberoende, gå igenom skåpen med vild blick vareviga kväll. Eller känna mig svullen och gå runt och vara grinig över det. Jag vill leva med en sund och frisk kropp och unnar mig hellre på andra sätt. Sen får folk tycka att jag är präktig om de vill det!
 
Det finns hånaren:
"Vad är det där för hokus-pokus? Det är väl nån sån där ny bokstavskombination. ABQH, XYH5, hähä. Nä, riktig mat ska det vara! Hemvetesmörgås, potatis, kalops och wienerbröd!"
Till hånarens försvar kan man ju säga att hen helt enkelt inte har kunskapen om vad riktig mat är. Och visst finns det namn och bokstavskombinationer på de här trendiga dieterna, men faktum är att ingen kände till begreppet husmanskost på den paleotiska tiden. 
 
Till sist har vi familjen och vännerna...
... som accepterar att man inte äter precis vad som helst. Så att man tryggt kan vispa ihop sina specialgrejer utan att någon börjar höja på ögonbrynen, fnysa eller må dåligt över sin tallrik med pommes. Och jag kan erkänna, ibland har jag ett uns av hånaren i mig över andras matvanor. Jag kan också försöka övertala folk i min närhet till att smaka på mina kokosplättar. Men aldrig nånsin känner jag att jag "borde låta bli" att äta en hälsosam och naturlig kost.
 
Min alternativa ostbrickstallrik
 
Upp