Fulltankad!

Efter en arbetsvecka med program varje kväll var det skönt att ha en lördag utan några spikade planer. Efter lunch drog vi iväg till skogen. Att hitta svamp är egentligen helt sekundärt då vi ger oss ut bland träd och mossa, trasslar in oss i omsorgsfullt vävda spindelät och blir blöta om baken där vi sitter på huk i blåbärsriset. Därför var denna ringa skara med babykantisar bara en glad och bokstavligen liten överraskning.
 
 
Idag var det Nemos tur att ha pejlen på sig. Eller, det är nästan alltid hans tur att ha pejlen då vi strövar i skogen, eftersom han gärna ger sig iväg på egna upptåg utan att ha koll på sin flock.
 
 
Men när det vankas godsaker håller han sig i närheten !
 
 
Om det var fattigt med svampar, fanns det desto mer lingon och blåbär.
 
 
Hemma på gården finns det mycket att skörda just nu. Jag fick tips om att knipsa av kvistar med ännu omogna tomater och hänga dem i fönstret.
 
 
Tomaterna är det enda jag lyckats odla med framgång i år.
 
 
Tur att plommonträdet levererar utan vidare omsorg.
 
 
Och man får skynda sig att plocka upp päronen som fallit till marken innan Luna satt i sig allihop!
 
 
Efter en cykeltur lagade vi godaste vegokäket: kikärtsbiffar med svärtad sötpotatis och coleslaw. Tittar man noga kan man se några gyllenbruna babykantisar bland de rostade pumpafröna.
 
 
Sovmorgon, långfrukost, pyssel på gården, barr i stövlarna, 30 km på cykel i medvind och god mat i magen - mer än så behövs inte för att jag ska känna mig fulltankad med ny energi!
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, mat, tid, träning och hälsa | kantareller, kikärtsbiffar, hundpejl, tomater | | En kommentar |

Nu blir jag Martha!

I onsdags var jag inbjuden till Ålands marthadistrikt för att berätta om mitt konsumtionsfria år. Det var lite lustigt att jag fick frågan om att komma till marthornas onsdagsfika, då jag precis läst boken Martha - nu (av Gisela Linde och Eva Eriksson). Efter att ha läst boken insåg jag att det inte bara var gummor över 75 som var Marthor, och att flätstickning inte var en särskilt stor del i föreningens arbete. Tvärtom verkade många marthor vara väldigt lika mig själv, då de strävar mot en ekonomiskt och ekologiskt hållbar vardag.
 
25 personer hade samlats i Röda korsgårdens matsal för att dricka kaffe, äta kaka och höra mig berätta bland annat om vad som fick mig att sluta köpa kläder, varför jag kastade ut min teve och slutade tvätta håret
 
 
Det kom vänner och bekanta.
 
 
Nya bekantskaper. 
 
 
Och här har vi Marthadistriktets glada projektkoordinator Jeanette till vänster.
 
Många delade med sig av egna tips och erfarenheter och efter att jag pratat klart slog jag mig ner vid ett bord och hamnade i intressanta diskussioner med en blandad skara människor. Vi hittade ändå många gemensamma nämnare, trots att en bodde i en lägenhet i Seattle och en annan med en skock höns på en gård i Lumparland. 
 
 
När jag avslutat mitt lilla föredrag fick jag den här boken i gåva. Maria Österåker skriver om sin och familjens väg till självförsörjning, bjuder på många tips och andra klokskaper som att "sätta mera tid på livet och mindre tid på arbetet."
 
 
Den fina kvällen avslutades med att jag signade upp mig som marthamedlem.
Trots att jag inte behärskar flätstickningens ädla konst!
 
 
 
 
 
Allmänt, Konsumtion, kläder, miljö, tid | martha | | Kommentera |

Slösa mindre - spara till din bucketlist!

Det finns ett rätt välkänt citat som lyder "Det är inte de stora inkomsterna, utan de små utgifterna som gör dig rik!" Jag, i likhet med många andra, som är en vanlig anställd kan inte göra så mycket åt mina inkomster. Jag har det jobbet och den lönen jag har och speciellt inom mitt yrke som lärare är det svårt att klättra på karriärsstegen och håva in de stora cashen. För mig lockar det inte heller att ta på mig mera arbete än vad jag redan har. Jag gillar min fritid för mycket och vill lägga tiden på att göra sånt som är viktigt för mig!
 
Att leva mer minimalistiskt gör det möjligt att leva gott på sin nöjaktiga lön.
Att leva minimalistiskt är att inse att man redan har tillräckligt och att man inte känner ett behov av att slentrianshoppa för att det regnar ute, för att man känner sig lite ledsen eller för att det är fredag och arbetsveckan är slut. Att leva minimalistiskt är att hushålla med sina (och jordens) resurser och istället fokusera på det som gör en glad på riktigt. Att leva mer på mindre, helt enkelt!
 
Om jag återgår till citatet ovan är mitt mål inte att bli rik. Åtminstone inte rik på pengar. Men jag vill ha så pass mycket att jag har möjlighet att berika mig själv med sådant jag behöver och mår bra av. För det är väl det livet handlar om? Att leva, uppleva och utvecklas som människa, snarare än att äga och ha.
 
 
 
En upplevelse som står på min bucketlist är att gå El Camino - den 800 km långa vandringen från St Jean Pied de Port i Frankrike till Santiago de Compostela i Spanien. Planen är att jag ska ge mig iväg i början av juni 2019. En rätt så obetydlig summa dras automatiskt från min lön varje månad och hamnar i mitt Caminokonto. Månadspengen som åker in på Caminokontot är så liten att det överhuvudtaget inte märks att den dras från lönekontot, men under tiden jag har sparat har det blivit åtminstone en enkel flygbiljett ner till södra Frankrike. 
 
 
 
På ett annat sparkonto lägger jag 10% av min månadslön. Detta sparkonto är en buffert för oförutsedda utgifter/resekonto. 
 
En slant sparar jag också i fonder. Jag kan inget om fonder och är inte själv aktiv i mitt fondspar, men i de lågriskfonder jag har tickar det sakta på uppåt. Förra året sålde jag några andelar och köpte min racercykel.
 
Då jag slutat konsumera onödiga saker finns det dessutom pengar över att skänka till bättre behövande. Det är inte helt lätt att bestämma sig för vilken organisation man vill bli månadsgivare till, då det finns så många som behöver stöd. En trevlig, ung kille från Röda Korset som haffade mig på gatan gjorde valet lätt för mig. Han berättade om verksamheten och jag signade mig på stående fot som månadsgivare till RK:s katastrofhjälp.
 
 
Att vara ansvarsfull med sin ekonomi är inte lika med att vara präktig och tråkig. Tvärtom skapar det möjligheter och ett mycket lättare sinne. För om det är nånting som är trist, är det då pengarna (bristen av dem) blir en källa till bråk i familjen, skulder och ångest.
 
 
Upp