Preppfredag.

Väskan är packad, skidorna vallade och för att slippa äta vetebulle och banan i depåerna har jag lagat egna energy bars. "Receptet" hämtade jag från baksidan av en Paleo Raw Bite som de säljer i Lifebutikerna. Jag tänkte som vanligt att det där kan jag laga själv!
 
 
Vasa top ski energy bar
(alla mått är ungefärliga)
 
150 g blandade nötter
100 g dadlar
50 g kaffe
2 msk kakao
1 tsk honung
1/2 -1 tsk himalayasalt
 
Mixa nötterna, häll i en skål. Mixa dadlarna med kaffet och blanda ihop sörjan med nötterna. Tillsätt kakao, honung, salt och rör ihop smeten. Bred ut på bakplåtspapper och in i kylen. Skär ut i lagom stora bitar.
Lite för kladdiga blev de, risken finns att de blir mos i min midjeväska. 
 
Så, se nu till att hejja på söndag!
Adjö.
 
 
Allmänt | | En kommentar |

Fina dagar.

De två senaste dagarna har bjudit på molnfri himmel och strålande sol. Det är vår i luften!
Igår tog jag och Luna en promenad med Mamma och Liza och blev sen bjudna på aubergineplättar till lunch. Gott och mättande!
 
 
På kvällen var det biodejt med brudarna. Vi såg The Danish girl, en riktigt bra film om en dansk konstnär på 20-talet som upptäcker att han är född i fel kön. Det snyftades och snörvlades i stolarna bredvid mig.
 
 
Idag drog jag och Linda ut till Järsö och strosade runt i den skärgårdslika naturen tillsammans med Luna och Debbie. Vi sken ikapp med solen och ville aldrig gå hem!
 
 
 
 
Sen drog jag och Joel till gymmet och lyfte lite skrot. Nu är det vila som gäller innan startpistolen smäller på söndag!
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Vad är det för likhet mellan Astrid Lindgren och ett marsvin?

Jo, de båda var drabbade av min mors förbannelse.

Hon är absolut ingen assassin, jag tror verkligen inte hon menade att döda dem. Men den där januaridagen, då mamma stod i köket och stekte pyttipanna och helt apropå konstaterade att Astrid började bli gammal och nog snart skulle dö, blev jag kall av skräck. Det fick mig att tänka tillbaka på händelsen tio år tidigare då hon hade böjt sig över buren där Oliver, mitt marsvin, satt och kurade i ett hörn. "Han ser inte riktigt frisk ut, jag tror han dör snart." sa hon och nästa morgon låg han där, kall och likstel.
Det visade sig att min oro över Astrid var befogad. Dagen efter att mamma lagt sin besvärjelse fick vi veta att den älskade författaren hade avlidit och nu fanns i Nangijala, där hon stillsamt strosade runt i Körsbärsdalen med Skorpan och Jonatan. 

Jag har också en lycklig historia att berätta som handlar om en katt som återuppstod. Vår älskade frasse Frixos hade börjat pissa blod och efter ett besök hos den framlidne och excentriske veterinären Molander, fastställdes diagnosen njursten. Det bestämdes att Frixos skulle få somna in ett par dagar senare. Vi barn var tröstlösa och jag minns hur jag hulkande och snorande borrade ner ansiktet i hans svartvita päls den där morgonen, i vetskap om att det var sista gången jag fick se honom. 
När den röda skolbilen, som luktade piss, krängde uppför branta backen till vårt hus samma eftermiddag och jag klev in genom ytterdörren fick jag en chock. Framför den stängda kattluckan i köket satt ingen mindre än Frixos och jamade för att bli utsläppt. I sista stund hade Pappa bestämt sig för att ge katten en andra chans i livet. Frixos levde sen gott på svindyr specialkost ytterligare några år.

Frixos.
 
Upp