Kubba och skrubba.
Långledigt.
Joel stack till Stockholm och jag inte fullt lika långt västerut, till plaza del Johan i Eckerö. Här har vi varit igång sen sju i morse. Efter frukosten spratt det till i städnerven och jag började skrubba handfatet samtidigt som jag borstade tänderna. Eftersom jag bildat mig via Ted talks på Youtube vet jag att man har fyra minuter på sig att agera på såna här plötsliga infall innan latmasken tar över och leder in en i total passivitet. Strax efter klockan slog tio hade vi fått massor gjort och tog pickisen till Hugo Anderssons för att fylla på förråden och inhandla ingredienser till brödbak.
Jag vevade ihop degen till brödet och medan den jäste plockade jag fram hundarnas selar för att dra ut på länk. De är rätt lugna annars, våra fyrfotingar, men när selarna kommer fram reagerar de som om man gnidit chili i röven på dem. De skäller och hoppar av upphetsning då jag håller dem kort ute på gårdsplanen. När vi tagit oss över stora vägen till gång- och cykelbanan lättar jag på handen, släpper långt koppel och då bär det av! Lunisen galopperar ett par språng i luften, sätter igång Nemo och som en trio jagade gnuer skenar vi helt okontrollerat över Öra brobank. Jag gör mitt bästa för att försöka bromsa och hålla mig på fötterna på det isiga underlaget. Småningom sjunker adrenalinet i de små kropparna och vi kan löpa på i ett lugnare tempo.
Vi älskar våra helgrundor lika mycket alla tre. Hundarna är i fin form och springer med lätthet en mil. Vi stannade ändå till vid Marsund på hemvägen för en kort paus i solen.
Jag har köpt en riktigt bra hundförarsele med expander som dämpar ryck och det funkar bra att koppla dem båda i den.
När vi kom tillbaka kikade vi in i snickeriet där vi hittade Johan bakom en trave skärbrädor. Produktiv och himla duktig i sitt arbete, den här mannen. Det där med att skura skithusstolen behöver han dock lite hjälp med.