Hejdå teven, välkommen livet!
Jag blev besviken och kanske lite arg. Teven var ju död, ihjälskjuten av en soft airgunkula, och medan frågan om vem exakt som utfört dådet och som därmed är ersättningsskyldig fortfarande hänger och dallrar i luften har min känsla av förlust övergått till något annat. Jag har nämnligen gjort en kort analys av mitt tevetittande och kan konstatera att:
a) det mesta som visas på teve är skit
b) jag vill inte lägga tid på skit
c) jag vill inte lägga pengar på skit
Att teven är död har egentligen mest blivit en befrielse faktiskt! Inga mer plågsamma speeddejtar i Bonde söker fru. Inga fler hysteriska utbrott från Gunilla Persson i Hollywoodfruarna. Jag slipper fundera på vem fan som springer runt med skjutmåttet i Kockarnas kamp och mäter att rättikaskivorna som deltagarna slicat upp är exakt 2mm tjocka. Det blir inga fler utdragna fredagsfinaler i Idol och bäst av allt: jag behöver inte svära över reklampauser!
Ju mer jag tänker på det, desto säkrare blir jag på att det inte kommer in någon ny teve i min lägenhet. Härmed ska jag gladeligen släppa in alla tevepejlgubbar som plingar på. Jag ska ge dem en rundtur i mitt välstädade hem, bjuda dem på fermenterat te och hembakta skorpor. Jag ska låta dem klappa mina hundar och sen ska jag spela en fin bit på gitarr, medan de beundrar mina handskrivna julkort.