Sju månaders köpbefrielse!
I dryga sju månader har jag haft "köpstopp". Jag gillar dock inte det ordet eftersom det låter som ett förbud. Jag vill hellre kalla det "köpbefrielse", eftersom dessa sju månader har varit otroligt lösgörande för mig!
Min köpbefrielse inleddes i januari och från början handlade den endast om att jag ville skona mig själv från den fruktansvärda tortyr det är att shoppa kläder - denna stressiga handling som ätit av min tid, energi och enbart gjort mig irriterad. För att gardera mig för oförutsedda händelser, som att det sista paret jeans ramlar i bitar, har jag givit mig själv möjligheten att handla det allra nödvändigaste på loppis (hittills har jag klarat mig undan från det). Dessutom var skor ett undantag, då mina löparskor redan var på upphällningen och jag ansåg att det endast är ett friskhetstecken att nöta ut dojor.
När man börjar med en sak, leder det ofta vidare till en annan och snart hade jag med en axelryckning beslutat mig för att befria mig från alla former av konsumtion - nu med en annan underliggande grund:
Jag ville göra ett statement mot konsumismen, för jag hade ju det klart för mig själv nu: shopping gjorde mig endast stressad och irriterad. Jag ville visa att det gick att leva lycklig på det jag redan ägde och hade.
Ungefär här insåg jag att jag faktiskt redan hade alldeles för mycket saker, sådant som jag aldrig ens använde. Sådant som tog plats, både fysiskt och mentalt. Så jag började rensa. I takt med att de onödiga prylarna åkte ut kom jag att känna mig än mer befriad från ideologin om att flest prylar när man dör vinner.
Trots att jag tidigare inte varit någon storkonsument har ytterligare en bonus av min köpbefrielse varit att det blivit en positiv vinst för min ekonomi. Jag har kunnat lägga mer pengar på sparkontot och ser fram emot att kunna använda dem på på resor, aktiviteter och upplevelser - sådant som endast tar plats i minnet och jag kan plocka fram närhelst jag vill!
