Svampar, fiskar och hemodlat.
Resor, aktiviteter och upplevelser i all ära, men oftast tycker jag det är skönast att vara ledig på hemmaplan. Det blir en helt annan slags återhämtning utan tider att passa. På fredagen drog vi till svampskogen.
Svamparna har verkligen inte varit svårfångade i år. Man har snarare fått akta var man sätter fötterna för att inte i misstag trampa sönder höstkantarellerna som står i stora klasar bland löv och mossa.
Vi plockade flera liter "höstisar", frostnupna och styva, och hittade även en hel del gula kantareller - stora som dasslock! Svampsoppa var den givna huvudrätten till fredagsmiddagen.
Det frasade under fötterna då vi på lördagsmorgonen traskade ner till båten för att ta upp näten. Luna var ivrig och skuttade snabbt upp i gamla Askeladden för att inte hamna på efterkälken.
Dimman låg som ett hölje över vatten som var plitt platt.
Och solen blänkte mellan trädtopparna.
De två första näten var tomma.
I det tredje nätet hade två trötta sikar fastnat under natten.
Med kalla fingrar styrde vi kosan hemåt.
Sikarna hamnade i röken och blev riktigt saftiga och lagom salta.
När vår middagsgäst Marit dök upp på kvällskvisten kände hon igen alla ingredienserna i menyn, eftersom det är hon själv som odlat det mesta.
Soppa på jordärtskocka med hembakt fröbröd.
Ugnsrostade morötter, polkabetor, gul- och rödbetor och purjo insmorda i olja, honung från egna bin och hemlagad persillade.
Serverades med rådjursbock från Marbyskogen och kantarellstuvning.
Rabarberpaj med tjock vaniljsås och en shot Madeira till dessert.
"Om svenska kungen skulle veta hur gott vi äter", brukade Farmor säga.
Närproducerat och hemlagat slår alla Nobelmiddagar på fingrarna, tycker jag!