Där fick du, Fjolårsjenny!

För fyra år sedan deltog jag i mitt första triathlon på sprintdistans i Käringsund. Av Johan hade jag fått låna en gammal uttjänt våtdräkt som var full med hål och lappar. Cykeln jag framförde var ett skramligt skräll med dåliga växlar och bromsar (inköpt på postorder från Hobby Hall), men ändå fullt utrustad med pakethållare och lampa. Jag kunde inte simma vidare bra och absolut inte crawla. Jag fick helt enkelt lov att förlita mig på mina starka ben och en god kondition, tänkte jag inför loppet.
 
 
Den 750 m långa simningen bröstade jag mig igenom på dryga 19 minuter och var nästan sist upp ur vattnet (ett par äldre damer utan några medaljambitioner flöt iland strax efter mig). Jag lyckades med god vilja kapa några placeringar under den 20 km långa cyklingen och under löpningen på 5 km tog jag in ytterligare och kom i mål på en andra plats i motionsklassen.
 
 
 
 
Jag fastnade genast för triathlon, men jag förstod att jag inte skulle nå framgång om jag inte lärde mig simma vettigt. Efter en massa Youtubeklipp och många träningspass i bassängen hade jag lärt mig att crawla och stod året därpå (i samma slitna våtdräkt) på stranden i Käringsund igen. Jag kapade simtiden med sex minuter och den gamla härken jag trampat på tidigare hade jag bytt ut mot en smidigare sporthoj, vilket gjorde att även cyklingen gick betydligt snabbare.
 
 
Såhär fyra år senare är det fantastiskt kul att tänka tillbaka på utvecklingen som skett. Med mer erfarenhet, mer träning, mer muskler och mer jävlar anamma gjorde jag (tillsammans med Gula faran) förra helgen mitt bästa lopp någonsin! Det var mitt andra på den olympiska distansen (1,5 km simning, 40 km cykling, 10 km löpning) och även om jag fick en fin guldmedalj är jag mest av allt nöjd med att jag slog Fjolårsjenny med 7 minuter!
 
 
 
 
 
Allmänt, träning och hälsa | Käringsund triathlon, triathlon | |
Upp